En tisdagkväll med eftersmak av glögg


Här har ni kvällens date. Jag och Mor och en biofilm. Är det inte för jävla fint?
    Vaddå? "Mammas pojke"? Ja, kanske det - men vem kan klandra mig? Jag menar...den där bönan är ju som gjord för att äta.
    Det blev Bröllopsfotografen, filmen som alla verkar ha sett nu, och det var en trevlig upplevelse. Jag hade förväntat mig skratt, och det fick jag. Vad jag däremot inte hade förväntat mig var det djup och allvar filmen pumpade ut. Jag blev nästan lite...ja, tagen.
    Filmen är rolig, men även ganska mörk. Just de där mörka sidorna var det jag uppskattade mest, konstigt nog. Det var någonting fint över det hela, trots allt.
    Fast slutet kändes lite rumphugget. Lite för tvärt och enkelt, sådär. Det var som att man hade byggt upp för mycket för att kunna avsluta så där, och det var lite synd. Jag hade gärna sett en lite "fylligare" avslutning. Va fan hände med allt, liksom? Det drar ner betyget till en trea - men allt som allt var det som sagt en trevlig upplevelse.
    Det är väl bara Ulf Malmros som kan göra såna här filmer egentligen. Sedan är nog Tuva Novotny en av Sveriges finaste. Kanske världens? Det har jag alltid tyckt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0