The king is back

Jag tog en promenad idag. Det var bra. Bland det bästa jag gjort på länge, faktiskt. På den här promenaden fick jag tillbaka mitt självförtroende och allt skit jag samlat på mig de här senaste månaderna föll av mig för varje steg jag tog. När jag var framme, hemma, igen så var det bara jag kvar. Ren, ny och full av revansch och lust.
    När jag gick och svängde med armarna på min promenad så kom det tillbaka till mig igen. Jag är bäst och snyggast i världen, och jag är redo att lägga den under mina fötter igen. Det är fortfarande jag mot alla andra, men den här gången är det på mina villkor. Den här gången är det jag som vill det. Det är JAG mot alla andra, och inte alla andra mot mig.
    En klok kvinna sa till mig "Du måste börja mogna. Väx upp!". Hon sa det inte för att vara elak, även fast henns röst var mycket bestämd och kraftfull. Hon var brutalt ärlig, och det var för mitt eget bästa. Jag tänkte inte så mycket på det just då, men allteftersom la jag mer vikt i hennes ord - och nu kan jag konstatera att det påverkade mig väldigt mycket.
    Jag tror att jag ska skratta lite mer igen. Inte för att jag måste, utan för att jag vill. Jag tror jag ska bli den där killen som folk tycker om igen. Inte för att jag måste, utan för att jag är det. En kille att tycka om. Så varsågoda, kom fram och älska mig. Kom så nära ni vill, jag ramlar inte längre. Jag ska försöka sluta dricka fel och jag ska försöka sluta lägga energi på saker jag inte kan påverka.
    Man kan säga att det har varit lite så här; jag dansade med en flicka, hon dansade mig galen. Sedan dansade hon med Rickard på trottoaren. Och det var så magiskt, men sedan blev det tragiskt. Det var inte romantiskt, men mycket logiskt. Den logiken slog mig mycket hårt.
    Jag är väldigt tacksam, men ingen ska längre behöva fråga hur jag mår. Det ska synas. Jag behöver inte dansa på borden och jag behöver inte gömma mig i min grotta. Världen är min scen igen, och jag är redo att vara den självklara stjärnan igen. Ni får kasta lika mycket flaskor som rosor på mig om ni vill, livet har byggt en sköld runtomkring mig. Så länge ni inte tar fram bazookan så ska nog ingenting få mig på fall igen.
    Jag är tillbaka, bäst i världen igen.



Kommentarer
Postat av: V

Skönt Jonatan!=)

2009-10-18 @ 22:40:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0