Kap. "Brev till Olivia" 2/7 (SISTA TEXTEN)
"Så har vi kommit fram till The end of the road. Minns du den där kvällen? Första gången vi log mot varandra. Jag var den rikaste pojken just då. Frågan är om jag kommer att få uppleva något lika vackert igen.
Men någonstans visste jag att det skulle bli så här. Du är alldeles för bra för mig. Och jag vågar inte såra dig. Jag älskar dig för mycket för att se dig blå och lurad. Så för att rädda det som finns kvar så går jag. Men jag är aldrig långt borta. Du kommer alltid att vara i mig, jag hoppas att det räcker för dig.
Jag köper nya kläder, för de gamla var inte jag. Jag förändras dag för dag. Vi dör som kopior, men vi föds som orginal. En dag ska jag bli en kopia av mitt rätta jag.
Men fast jag gråter vet jag att det här är bäst. Nu är vi ofarliga för varandra, och jag behåller alla minnen vi skapat. Från den kvällen du räddade mig, till den kvällen då jag förstod att någon annan kommer att rädda dig.
Varje gång du går så går jag under, och jag har nått botten nu. När hjärtat är på rymmen så är det bara att följa efter, men nu har jag tagit det så långt det går. Nu får det irra fritt, jag orkar inte leta längre. Jag är hellre ensam än lycklig med någon annan än dig.
Så tack för vår tid, din kind och för att ingen förstår mig som du. Du är det bästa som har hänt mig. Det ondaste. Men det var värt varenda smäll.
Om mitt hjärta hade ett ansikte så skulle det le."
Men någonstans visste jag att det skulle bli så här. Du är alldeles för bra för mig. Och jag vågar inte såra dig. Jag älskar dig för mycket för att se dig blå och lurad. Så för att rädda det som finns kvar så går jag. Men jag är aldrig långt borta. Du kommer alltid att vara i mig, jag hoppas att det räcker för dig.
Jag köper nya kläder, för de gamla var inte jag. Jag förändras dag för dag. Vi dör som kopior, men vi föds som orginal. En dag ska jag bli en kopia av mitt rätta jag.
Men fast jag gråter vet jag att det här är bäst. Nu är vi ofarliga för varandra, och jag behåller alla minnen vi skapat. Från den kvällen du räddade mig, till den kvällen då jag förstod att någon annan kommer att rädda dig.
Varje gång du går så går jag under, och jag har nått botten nu. När hjärtat är på rymmen så är det bara att följa efter, men nu har jag tagit det så långt det går. Nu får det irra fritt, jag orkar inte leta längre. Jag är hellre ensam än lycklig med någon annan än dig.
Så tack för vår tid, din kind och för att ingen förstår mig som du. Du är det bästa som har hänt mig. Det ondaste. Men det var värt varenda smäll.
Om mitt hjärta hade ett ansikte så skulle det le."
Kommentarer
Trackback
