Life

Den här Rosa bandet-galan, den är...ja den är verkligen fruktansvärt jobbig att titta på. Ljus och fin och obeskrivligt viktig på alla sätt - men ändå jobbig, känslomässigt sett.
    Vissa saker gör så ont att titta på, men det kanske är nödvändigt. Det kanske behöver göra ont för att man ska inse saker och ting. Hur skört det är. Vilken gåva det är. Att allting inte är att ta för givet. Att alla inte får samma chans.
     Man vet aldrig hur länge man får vara med och leka.
     Men jag hyllar det här, att någonting så viktigt får så stor uppmärksamhet. Det är verkligen ett beundransvärt arbete.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0