En match att minnas

Behöver jag nämna att jag skrek? Jag skrek så mycket på så kort tid att jag nästan spottade blod. Men det var ju så sjukt.
    Först var segern i hamn, sedan fick Ungern den pissigaste straff jag varit med om, sedan trycker Sverige på för ett segermål - men tiden rinner iväg. En hörna i slutminuten, hela laget flyttar upp, men hörnan blir åt helvete för lång. "Den där Jävla Rasmus Elm!!!". Skulle Sverige hinna med en sista möjlighet? Ja! Nej...den rinner ut i sanden. Hinner Ungrarna med en sista målchans? Va fan...nej, det blev ingenting. Klockan har passerat 93 minuter. Nu blåser domaren. Men blås då, gör slut på eländet! Nu skickar väl Rasmus Elm bollen åt helvete igen. Jaha ja, den gick fram till Zlatan ändå? Men va fan...HAN ÄR JU FRI! ZLATAN ÄR FRI! ELLER? JA! NEJ! HAN HINNER INTE, BOLLEN ÄR FÖR LÅNGT IFRÅN. MMGHHHJ.......JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!! FYYY FAAAAN, VI VANN!!!!
     Ja, det var helt otroligt. Helt otroligt. Men välförtjänt. Och det är ju helt logiskt att Zlatan ska var den som är där framme och petar och "magar" in bollen. Jag menar, karln kan ju inte göra ett vanligt enkelt mål. Det ska alltid vara någonting spektakulärt. Men gärna för mig. Så länge vi vinner.
     Vi lever än.

Jaha, då har Sverige gjort sitt. Nu är det dags att vi gör vårat. Klockan 17.00 på Runevallen drar det igång.
     Regnet hänger i luften. Det kan bli en klassiskt "skitig" match med mycket kamp och glidtacklingar och vilja. Jag vet inte. Jag vet bara vad vi måste göra. Idag är det "till den sista bloddroppen" gäller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0