Kap. "Ljuger för att vara sann" 6/7

"Jag har ingen att gå till. Ingen att vända min kind åt. Ingen att skrika med, ingen att berätta för hur det är. Och det är kanske så det ska vara. Jag är inte ledsen, men jag undrar hur det känns.
    Och varför ingen annan får ta del av det. De har låst sig fast i någons falska arm. Det har rostat igen och snart är de förlorade för gott. Jag kan inte sakna dem för det. Det är de som valt fel. Det är de som är fel.
    Hur många löften har ni krossat arm i arm? Hur många år har ni försakat i tron att allt blir bra? Finns det luft i er bubbla utav luft? Jag tror ni lever på lånad tid och tiden går.
    Och där ni samlar damm fyller jag fickorna. Det finns rum för mycket till och jag har ingenting annat. För rädsla är det fulaste och flykten är det vackraste. Alla dansar och jag springer, jag är helt utan vän. Vem av oss är mest själv?

Jag är så kall, och jag kanske har fel. För jag gråter för ofta, för jag gråter för mycket. Gråter för lite. Och nu vill jag ha någon att samla damm med. Och nu vill jag ha någon att krossa löften med. Och jag vill ha någon, någon att dansa med."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0