Jag ska nog lyckas

Jag och Far håller på och sätter upp nya träplankor runt garaget. Man kan säga att det är "vi" som jobbar, även fast min del enbart består utav att hålla upp plankan i den ena änden så att den inte ramlar ner.
    Det är ganska kul, faktiskt. Inte att sätta upp plankor, men att lyssna på Far. Ibland går det inte som han vill, och då måste han få utlopp för sin frustratrion, varpå kommentarer som "Jävla skithammare!", "Fan också!", "Kyss mig i arslet!", "Jävla skitvirke!" och "Nog är det väl självaste fan också!" ploppar ut ur munnnen på honom.
    Det är det enda som gör det värt det.