"Say hello to my little friend"
Det finns en del filmer som man bara måste se någon gång i livet. Man bara MÅSTE det. Annars borde man skämmas. Jag pratar om filmer som Gudfadern, The Shining, Titanic, Forrest Gump, A clockwork orange, Die hard, Apocalypse now, Annie Hall, Pulp fiction, Lock, stock & two smoking barrels, Taxi driver - och Scarface. För att nämna några.
Jag har sett alla dem, utom de två sista. Fram till igår kväll. Igår kväll såg jag nämligen Scarface. Tillslut.
Jag vet inte hur många gånger jag och Stiffa har pratat om att vi MÅSTE titta på Taxi driver och Scarface, en miljon kanske, men det har aldrig blivit av. Men igår bänkade jag mig framför TV4 Film och kollade på Scarface, och närapå tre timmar senare var jag hänförd. Vilken fantastisk film!
Trots att den är 2 timmar och 45 minuter så finns det inte ett segt parti, det blir aldrig tråkigt då handlingen hela tiden förs framåt i ett ömsomt behagligt ömsomt rasande tempo. Det är rått, spännande och tragiskt i en perfekt blandning.
Al Pacino är helt enorm i rollen som Tony Montana, och jag kan inte förstå hur han inte ens kunde bli nominerad till en Oscar för rollen??? Han vann en Golden globe, förvisso, medan regissören Brian De Palma blev nominerad till det inte lika smickrande Razzie awards för sämsta regi 1983??? Han vann dock inte, men ändå - helt obegripligt.
Idag anses filmen som en klassiker. En kult-film. Men då rynkade man tydligen på näsan åt filmen. Only in Hollywood.
Al Pacinos karaktär Tony Montana är riktigt häftigt. Brutal och hänsynslös, förvisso, men hans aura och attityd är väldigt tilltalande. Jag kan tänka mig att det finns en person som sett denna film minst hundra gånger - och hans namn är Liam Gallagher. När jag såg Tony Montana så såg jag Liam Gallagher. Inte undra på att jag älskade honom.
Jag var länge på väg att ge filmen en 5:a - men tillslut blev det en stark 4:a. Jag kan inte fatta att jag väntat så länge på att kolla på Scarface? Nu tänker jag ta tag i Taxi driver.
Manny: "I say, be happy with what you got."
Tony: "You be happy. Me, I want what's coming to me."
Manny: "Oh, well what's coming to you, Tony?"
Tony: "The world, Chico. And everything in it."
Jag har sett alla dem, utom de två sista. Fram till igår kväll. Igår kväll såg jag nämligen Scarface. Tillslut.
Jag vet inte hur många gånger jag och Stiffa har pratat om att vi MÅSTE titta på Taxi driver och Scarface, en miljon kanske, men det har aldrig blivit av. Men igår bänkade jag mig framför TV4 Film och kollade på Scarface, och närapå tre timmar senare var jag hänförd. Vilken fantastisk film!
Trots att den är 2 timmar och 45 minuter så finns det inte ett segt parti, det blir aldrig tråkigt då handlingen hela tiden förs framåt i ett ömsomt behagligt ömsomt rasande tempo. Det är rått, spännande och tragiskt i en perfekt blandning.
Al Pacino är helt enorm i rollen som Tony Montana, och jag kan inte förstå hur han inte ens kunde bli nominerad till en Oscar för rollen??? Han vann en Golden globe, förvisso, medan regissören Brian De Palma blev nominerad till det inte lika smickrande Razzie awards för sämsta regi 1983??? Han vann dock inte, men ändå - helt obegripligt.
Idag anses filmen som en klassiker. En kult-film. Men då rynkade man tydligen på näsan åt filmen. Only in Hollywood.
Al Pacinos karaktär Tony Montana är riktigt häftigt. Brutal och hänsynslös, förvisso, men hans aura och attityd är väldigt tilltalande. Jag kan tänka mig att det finns en person som sett denna film minst hundra gånger - och hans namn är Liam Gallagher. När jag såg Tony Montana så såg jag Liam Gallagher. Inte undra på att jag älskade honom.
Jag var länge på väg att ge filmen en 5:a - men tillslut blev det en stark 4:a. Jag kan inte fatta att jag väntat så länge på att kolla på Scarface? Nu tänker jag ta tag i Taxi driver.
Manny: "I say, be happy with what you got."
Tony: "You be happy. Me, I want what's coming to me."
Manny: "Oh, well what's coming to you, Tony?"
Tony: "The world, Chico. And everything in it."
Kommentarer
Trackback
