Nu kommer det att kännas...
Jaha ja, igår var man tillbaka i "skolvärlden" igen. Om än bara för en eftermiddag. Fast denna gång handlade det om fritids, vilket var första gången för mig.
Det började bra. Direkt när jag kom dit så sa Maj-Britt "Du...det ser ut som att det blir mycket barn". Efter en snabb koll så visade det sig att det skulle bli 32 barn, för att vara exakt. På två personal. Jag och Stiffa.
Fast Maj-Britt lugnade mig och sa "Ni kommer att få ett helvete, jag säger bara det. Det här kommer inte bli någon dans på rosor". Ja, det kändes kanon, helt enkelt.
Men...kära nån, det var ju nemas problemas. Det gick hur bra som helst. Eftersom att Stiffa just nu läser ledarskap, med disciplin och kontroll, i skolan så lät jag honom ta hand om den biten medan jag samlade upp resterna. Man kan säga att vi körde Bad Cop/Good Cop.
Annars var det väldigt roligt att se gamla ansikten igen, som Boppe, Bosse, Simpa, Emma-Emma, Affe, Broder Jakob, Flisan, Ludde och Sysslingen. Kul att man inte är bortglömd.
För övrigt har Maj-Britt inte åldrats en dag sedan jag själv gick på Västerskolan för 15 år sedan.
Annars då?
Tjae...det är konstigt hur saker och ting kan förändras på några sekunder. Det blir aldrig som man tänkt sig. Därmed inte sagt att det behöver bli sämre för den sakens skull.
Nu har det ploppat upp frågetecken igen som behöve rätas ut. Det tycker jag inte om. Jag vill ha kontroll, raka rör, utropstecken, you name it. Frågetecken är så ovisst och hopplöst, och de har en förmåga att ge mig bryderier. Det är någonting att ta itu med. Men jag hoppas att det kommer någonting bra utav det i slutändan.
Men nu åker jag till Västanhed. Jag behöver verkligen ro just nu. Den biten jag ska skriva nu är den solklart jobbigaste och mest smärtsamma. Fingrarna darrar när jag skriver. Men det måste skrivas. Jag hoppas bara att jag inte skadar mig på kuppen.
