Jag ska nog lyckas

Matchdag, matchdag, åh du underbara matchdag. I love it.
    Men idag blir det nog tufft. Tabelltrean Sala väntar på bortaplan. På jävla Silvervallen. Alltid svårt att spela där, av någon konstig anledning. Mmm, det blir nog nåt att bita i, Sala jagar ju oss i hälarna och har chans att blanda sig i den absoluta toppstriden - medan vi har chans att "hänga av" Sala lite grand.
    Jag spelar vänsterback och är fast besluten att ta revansch på lördagsmatchen mot Bäckby. Upp på tå, upp i rygg, in i närkamp!

Jag har tänkt på en sak. Enda sedan jag kom upp i a-truppen för fem år sedan så har vi alltid varit antingen ett topplag eller bottenlag. Då, 2005, krigade vi i toppen av division 3 och vann. Året därpå krigade vi i botten av tvåan, för att sedan åka ur och kriga i botten av trean året därpå. Därefter krigade vi i toppen av fyran och vann, för att sedan kriga i botten av trean. Och nu krigar vi i toppen av fyran igen.
     Det är himmel eller helvete, alltså - och jag älskar det. Jag kommer hellre sist än i mitten. Eller nä, alltså, givetvis vill jag hellre stanna kvar i en division än åka ur, det är ju självklart. Men vad jag menar på nåt sätt är att jag hellre satsar allt, i hopp om att vinna, och kommer sist, än att feglira och "sejfa" en plats i mitten. Det skulle ju vara sjukt tråkigt.
     Därför är jag så glad över att spela i den här föreningen, som alltid satsar på att komma i toppen av tabellen. Även fast det inte alltid har blivit så...
      Och ikväll ska vi fanimej ta chansen och rycka lite.