Jag höll på att bli Jonatan Lök

Igår stod jag och lagade mat. Det gick bra. Sedan skulle jag skära upp lite lök - och då höll det på att bli stympning.
     Grejen var den att jag använde en otäckt vass kniv, och när plötsligt dörren for igen med en sjuhelvetes smäll av vinddraget så "ryckte jag till" lite grand. Detta ledde till att jag tappade kniven, och som den fotbollsspelare jag är så agerade jag instinktivt och gjorde mig beredd att "ta ner" kniven med foten, ungefär som det handlade om en jättydyr vas som absolut inte fick gå sönder.
     Men i sista tiondelen så klickade det till i hjärnan och jag insåg det minst sagt dumma i aktionen, varpå jag lät kniven falla till golvet. Tur det, annars kunde det ha slutat väldigt tråkigt. Nu blev det bara en liten rispa som vilket plåster i världen kunde ha botat.
     Sen kom jag att tänka på den gamla AIK:aren och landslagsmannen Kalle Corneliusson, som skar av senor i fingret när han skulle till att skära gurka, vilket gjorde att han missade en hel del matcher. Han fick heta Kalle Gurka resten av karriären.
     ...men jag har också hört en annan version, där Corneliusson skulle ha skurit sig på en glasflaska på fyllan efter att ha tjafsat med några AIK-supporters. Fast då tycker jag nog att gurk-historien är roligare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0