Livstecken

Ja, det har varit lite tyst, men va fan...
    Igår kväll samlades i alla fall delar av det gamla gänget i E-tuna. Soldaten är ju hemma i två veckor från Kosovo, och det var ett kärt återseende. Vi slängde ihop lite käk, drack lite gott och hade det finfint. Sedan blev det nya Buzz för hela slanten. Allt som allt, väldigt trevligt.

Och imorgon smäller det. Gideonsberg borta. Boom! Jag ska spela från start som vänsterback. Boom! Och United ska spöa Chelsea i Community shield. Boom!
     Däremot smällde det inte om Usain Bolt. Han kom...två? Vad konstigt det kändes. Jag trodde inte att han kunde förlora, men det kunde han tydligen. Mycket märkligt.
     Och Christian Olsson, vilken kille! Igen.
     Men Emma Green. Släpp det där jävla 2.01-hoppet och ladda om. Det var kul i söndags men nu är det liksom vardag igen. Nee, skämt åsido så tror jag fortfarande att hon är "nöjd", och jag tror att hon kommer att vara "nöjd" hela säsongen. Det är inte bra. Folk glömmer snabbt och det gäller att fortsätta prestera.
     Men varför pratar jag friidrott egentligen? Hej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0