Om: Så mycket bättre...och Idol
Så var Så mycket bättre slut för den här gången, och det sista programmet blev också det sämsta. Det blev lite för mycket tillbakablickar och duetterna hanns inte repas in tillräckligt bra, vilket kanske är förståeligt. Men det blev ändå en värdig avslutning på detta fina program som förgyllt mina lördagskvällar under hösten.
Duetterna igår var som sagt inte så mycket att hurra för, men Di Leva och Lasse Berghagen fick i alla fall till någonting fint med Di Levas Vad är frihet.
Nu får programmet vila - men det kommer ju tillbaka, enligt TV4. Bra det. Jag hoppas verkligen att man får till ett minst lika bra gäng artister igen, men helst ett ännu bättre gäng. Om jag får välja några jag skulle vilja se i nästa omgång av Så mycket bättre så skulle det bli Anders Glenmark, Håkan Hellström, Annika Norlin, Eva Dahlgren, Jerry Williams, Ebbot Lundberg och antingen Björn Skifs eller Caroline Af Ugglas. Vilket jävla gäng! Det skulle nog bli grejer det. Tänk att få höra Håkan Hellström köra Glenmarks Hon har blommor i sitt hår på sitt sätt, eller höra Eva Dahlgren ta sig an Annika Norlins Vi kommer att dö samtidigt, eller varför inte Jerry Williams med Caroline af Ugglas Snälla snälla. Men jag är glad om nån av dem kommer med i programmet.
...och sedan var det Idol-finalen Skönt att det är över. Det som började så bra med den bästa audition-turnén på länge, och sedan blev det den sömnigaste final-serien...ja, kanske någonsin? Det fanns ju för fan ingenting som stack ut eller lockade eller var någonting över huvud taget. Det var ju Olle, och han var ändå inte klockren.
Nej, jag kunde inte bry mig mindre om vem som skulle vinna mellan Jay eller Minnah. Det kvittade stenhårt. Fast jag trodde att Minnah skulle vinna, inte för att hon var bättre, men för att det uppenbarligen fanns en jävla massa människor som röstade på henne eftersom att hon helt oförklarligt kunde gå hela vägen till final.
Och vinnarlåten var ingen höjdare. Ganska mild och medioker. Nej, Idol som program känns passé.
Duetterna igår var som sagt inte så mycket att hurra för, men Di Leva och Lasse Berghagen fick i alla fall till någonting fint med Di Levas Vad är frihet.
Nu får programmet vila - men det kommer ju tillbaka, enligt TV4. Bra det. Jag hoppas verkligen att man får till ett minst lika bra gäng artister igen, men helst ett ännu bättre gäng. Om jag får välja några jag skulle vilja se i nästa omgång av Så mycket bättre så skulle det bli Anders Glenmark, Håkan Hellström, Annika Norlin, Eva Dahlgren, Jerry Williams, Ebbot Lundberg och antingen Björn Skifs eller Caroline Af Ugglas. Vilket jävla gäng! Det skulle nog bli grejer det. Tänk att få höra Håkan Hellström köra Glenmarks Hon har blommor i sitt hår på sitt sätt, eller höra Eva Dahlgren ta sig an Annika Norlins Vi kommer att dö samtidigt, eller varför inte Jerry Williams med Caroline af Ugglas Snälla snälla. Men jag är glad om nån av dem kommer med i programmet.
...och sedan var det Idol-finalen Skönt att det är över. Det som började så bra med den bästa audition-turnén på länge, och sedan blev det den sömnigaste final-serien...ja, kanske någonsin? Det fanns ju för fan ingenting som stack ut eller lockade eller var någonting över huvud taget. Det var ju Olle, och han var ändå inte klockren.
Nej, jag kunde inte bry mig mindre om vem som skulle vinna mellan Jay eller Minnah. Det kvittade stenhårt. Fast jag trodde att Minnah skulle vinna, inte för att hon var bättre, men för att det uppenbarligen fanns en jävla massa människor som röstade på henne eftersom att hon helt oförklarligt kunde gå hela vägen till final.
Och vinnarlåten var ingen höjdare. Ganska mild och medioker. Nej, Idol som program känns passé.
Kommentarer
Trackback
