Tillbaka
Äntligen. Igår gick det ju fö fa'an inte att logga in på den här satans siten.
Nåväl, nu är jag färdigjobbad för den här veckan, och det är underbart. Idag har det varit sköna fredag. Fredagar är alltid den bästa arbetsdagen, inte bara för att det är den sista arbetsdagen på veckan, utan för att det verkliigen är den bästa arbetsdagen på veckan, vilket kanske hänger ihop lite med att det är den sista arbetsdagen på veckan. Fredagar är sköna, i alla fall.
Nu väntar all and nothing.
Träffade Stiffa i kyrkan igår, förresten. Inte av en slump, men ändå lite oväntat. Han var där med småbarnsavdelningen Marängen för den årliga julkrubbsvandringen som kyrkan anordnar, och jag var där med mina kids från Björkliden.
Han såg lite stel ut. Men så var det ju också länge sedan han var "ute på banan", som vi säger i dagis-svängen, och så här små barn är väl inte riktigt hans melodi, numera. Han vill ju hålla på och vara lärare för äldre barn, vilket han säkerligen kommer att göra en dag.
Men det var ändå roligt att se honom in action, även fast det inte var så mycket action. Hans små 2-3-åringar tydde sig inte direkt till honom, och hans hiskeliga skägg var väl inte sådär jättemycket till hans fördel. Jag hade också blivit rädd om en rödskäggig gubbe hukat sig ner mot mig.
Det var bara en parantes.
Nu ska jag åka upp till Mormor och Morfar och fika en sväng, men jag är snart tillbaka igen. Okej?
Nåväl, nu är jag färdigjobbad för den här veckan, och det är underbart. Idag har det varit sköna fredag. Fredagar är alltid den bästa arbetsdagen, inte bara för att det är den sista arbetsdagen på veckan, utan för att det verkliigen är den bästa arbetsdagen på veckan, vilket kanske hänger ihop lite med att det är den sista arbetsdagen på veckan. Fredagar är sköna, i alla fall.
Nu väntar all and nothing.
Träffade Stiffa i kyrkan igår, förresten. Inte av en slump, men ändå lite oväntat. Han var där med småbarnsavdelningen Marängen för den årliga julkrubbsvandringen som kyrkan anordnar, och jag var där med mina kids från Björkliden.
Han såg lite stel ut. Men så var det ju också länge sedan han var "ute på banan", som vi säger i dagis-svängen, och så här små barn är väl inte riktigt hans melodi, numera. Han vill ju hålla på och vara lärare för äldre barn, vilket han säkerligen kommer att göra en dag.
Men det var ändå roligt att se honom in action, även fast det inte var så mycket action. Hans små 2-3-åringar tydde sig inte direkt till honom, och hans hiskeliga skägg var väl inte sådär jättemycket till hans fördel. Jag hade också blivit rädd om en rödskäggig gubbe hukat sig ner mot mig.
Det var bara en parantes.
Nu ska jag åka upp till Mormor och Morfar och fika en sväng, men jag är snart tillbaka igen. Okej?
Kommentarer
Trackback
