Jag ska nog lyckas

Jippi hurra, idag är det min dag. Det har aldrig varit mindre angeläget.
     Så har man då blivit 24, och en liten del inom dig har återigen dött. Fast samtidigt tror jag att den där åldersnojan jag burit på de senaste åren har avtagit. Jag är mer i en fas då jag känner att jag vill göra någonting av det här medan jag kan.
     Från den dagen jag fyllde 20 så har jag haft svårt att ta min egen ålder i munnen. Det har liksom inte känts...rätt. Men nu någonstans så känner jag att jag äntligen börjar fylla ut uniformen. Inte helt och hållet, let's face it - jag bor fortfarande hemma. Men, ja...det börjar ta sig. Ge mig några månader så...
     Jag har aldrig varit lika gammal som nu, och det känns tryggt. Samtidigt är jag fortfarande ung, yngre än många andra, och det känns också tryggt. Jag tänkte förut att 23 var idealåldern, därefter går det bara utför. Men jag är beredd att ändra mig. Det är nog 24 som är det ideala ändå.