Bokmal
Tiden efter julafton brukar alltid innebära bokläsande för mig. Det har blivit två böcker, Andreas Carlssons självbiografi Live to win och Filip & Fredriks Tårtgeneralen, och det har varit övervägande bra.
Live to win var intressant på många sätt, men jag trodde dock att jag skulle bli lite mer inspirerad av Andreas Carlssons otroliga karriär. Alltså, han började från noll, jobbade hårt, fick chansen som artist, floppade, blev flitigt anlitad som producent och låtskrivare, hamnade i Cherion-studion, och är idag en av de mest framgångsrika producenterna/låtskrivarna de senaste 15 åren.
Jag hade hoppats på att få lite inspiration inom vision, drömmar, framåtanda, intiativtagande och sånt - men på nåt sätt uteblev det. Sen kan man ju inte komma ifrån att karln har haft en jävla bonnröta emellanåt i karriären genom att vara på rätt plats vid rätt tillfälle, och känna rätt personer som känner rätt personer.
Det är trots det lite häftigt att tänka så här: det mesta man hörde på radion mellan 98-2003 var signerat Andreas Carlsson. Allt från Backstreet Boys, Westlife, Britney Spears, Celine Dion, Five, Bon Jovi och *NSync.
Då var Tårtgeneralen bättre, och framförallt roligare. En berättelse om Sveriges tråkigaste stad Köping, och en man vid namn Hasse P som tänkte ändra på den saken.
Alltså, jag är otroligt svag för "karaktärer" - och Hasse P är verkligen en sådan. Han är en person som är dumrolig. På ett sätt är han fullt medveten om det mest gällande människor, situationer och livet, och på ett sätt har han verkligen noll koll. Det skapar en väldigt rolig och oberäknelig balansgång.
Till en början har han hjärtat på rätt ställe, men efter ett tag får han tokhybris och då går det som det går. Det är både roligt och tragiskt att följa den resan.
Det jag älskar med boken är språket och bilderna som Filip & Fredrik målar upp. Jag skrattade högt mer än en gång. Dock är jag osäker på om andra personer skulle skratta på samma sätt som jag gjorde. Möjligen Mr.Tequila, kan jag tänka mig. Det är en sån berättelse.
Nu härnäst tar jag mig an En nästan vanlig man, efter ett års uppehåll från den boken.
Live to win var intressant på många sätt, men jag trodde dock att jag skulle bli lite mer inspirerad av Andreas Carlssons otroliga karriär. Alltså, han började från noll, jobbade hårt, fick chansen som artist, floppade, blev flitigt anlitad som producent och låtskrivare, hamnade i Cherion-studion, och är idag en av de mest framgångsrika producenterna/låtskrivarna de senaste 15 åren.
Jag hade hoppats på att få lite inspiration inom vision, drömmar, framåtanda, intiativtagande och sånt - men på nåt sätt uteblev det. Sen kan man ju inte komma ifrån att karln har haft en jävla bonnröta emellanåt i karriären genom att vara på rätt plats vid rätt tillfälle, och känna rätt personer som känner rätt personer.
Det är trots det lite häftigt att tänka så här: det mesta man hörde på radion mellan 98-2003 var signerat Andreas Carlsson. Allt från Backstreet Boys, Westlife, Britney Spears, Celine Dion, Five, Bon Jovi och *NSync.
Då var Tårtgeneralen bättre, och framförallt roligare. En berättelse om Sveriges tråkigaste stad Köping, och en man vid namn Hasse P som tänkte ändra på den saken.
Alltså, jag är otroligt svag för "karaktärer" - och Hasse P är verkligen en sådan. Han är en person som är dumrolig. På ett sätt är han fullt medveten om det mest gällande människor, situationer och livet, och på ett sätt har han verkligen noll koll. Det skapar en väldigt rolig och oberäknelig balansgång.
Till en början har han hjärtat på rätt ställe, men efter ett tag får han tokhybris och då går det som det går. Det är både roligt och tragiskt att följa den resan.
Det jag älskar med boken är språket och bilderna som Filip & Fredrik målar upp. Jag skrattade högt mer än en gång. Dock är jag osäker på om andra personer skulle skratta på samma sätt som jag gjorde. Möjligen Mr.Tequila, kan jag tänka mig. Det är en sån berättelse.
Nu härnäst tar jag mig an En nästan vanlig man, efter ett års uppehåll från den boken.
Kommentarer
Trackback
