Fortfarande ett mysterium

Nej, Grannen kunde inte hjälpa mig, för tydligen hade jag försvunnit hela tiden inne på krogen. Jag brukar göra det. Jag knallar runt med grabbarna ett tag, sen plötsligt går jag till höger när de fortsätter framåt. Eller tvärtom. Jag tycker om att försvinna och dyka upp. Problemet är bara att jag ibland försvinner så jävla bra att jag inte hittar dem sedan.
    Aja, nu bär det snart av in till Eskilstuna och Akropolis, där en avskedsmiddag för Fröken Blomberg väntar. Det kommer nog att bli gott, roligt och sorgligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0