Good bye, buddy

Idag tvingades jag ta ett smärtsamt farväl. Jag och min bil, lilla Tobbe, har gått skilda vägar. Fy fan, om bilar kunde tala...då skulle Tobbe ha ett och annat att säga. Vilka minnen vi har tillsammans. Kanske bäst att de förblir osagda.
     We had a good run, över 3 år, och Tobbe är faktiskt en av få bilar jag haft som jag inte krockat med. Däremot har han ett långt ärr på framrutan, efter ett stenskott från en lastbil i Barkarö, och det ärret har bara växt och växt med tiden. Sedan har någon av mina fiender i denna värld dragit en 2 kilometer lång repa på ena sidan av bilen.
     De två sakerna kommer att kosta mig kulor. Oberäknade och illa tajmade kulor. Fan i helvete vad mycket kulor det kan komma att kosta!
     Nåja, jag kommer ändå att sakna Tobbe väldigt mycket. Det är den bästa av mina fyra bilar jag haft. Han spann som en katt, for som en stormvind och bromsade som en spiksko. Hur fan ska jag ta mig framåt nu då?



Kommentarer
Postat av: CJ

Du ska inte lägga i backen om du ska ta dig framåt!

2010-01-29 @ 13:16:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0