Jag ska nog lyckas

Någonstans nu har jag väl kommit i mål. Konstigt nog inte trött, men jag känner ändå en viss längtan till att få krypa till kojs. Det känns som att det kan vara en nyttig idé inför morgondagen, som kommer att se ungefär likadan ut. Jobb, hem, träning. How I unlike it.
    Men som en skänk från ovan fick vi ledigt från förmiddagsträningen på lördag, och det passar väldigt bra. Det känns som att jag har lite att fixa med under helgen.
    Kan mycket väl bli en lurvig utgång, men vi får väl se hur det blir. Danskungen propsar på det, och känner jag mig själv rätt så kommer jag att ha svårt att stå emot den här gången.

Och vilket jävla väder vi har haft!
    Hade det varit för 2 månader sedan så hade jag sagt "Sådär ja!" - men nu känns det mest som "Va fan...". Visst, snön som var kan väl ligga kvar ett tag - men det behöver fanimej inte komma mer. Och det behöver fanimej inte vara så svinkallt! Idag var det minst sagt fruktansvärt, och då var vi ändå inte ute mer än en timme.
    Nej, lite vår eller sol och värme på det här så...

Annars har jag gått upp 2 kilo. Japp. Jag vet inte riktigt hur det har gått till, men... Eller jo, jag har mina misstankar - men det får visa sig senare, förhoppningsvis.