Jag ska nog lyckas

Torsdag, torsdag - du kom och försvann utan att direkt ge mig någonting. Fast ändå gav du mig massor. Jag menar, även fast det inte betydde någonting så kommer jag aldrig att tröttna på att höra fraser som: "Jaaa, Jonatan! Jag älskar honom!". Sedan var det många leenden som gjorde det värt att leva just idag.
    Men vad är det sista man vill göra när man kommer hem efter en lång arbetsdag? Svar: skotta bort en 20 meter hög snövall framför garageuppfarten. Tack, Lillebror.
    Sedan ett spinning- och styrkepass med fotbollen. Jag kan säga det, jag har nog aldrig varit så här pass bra tränad så snabbt på en försäsong tidigare. Är det den vita månaden, eller är jag bara fruktansvärt urstark just nu? Både och, skulle jag tro.
    Men sanningen är fortfarande den att glädjen saknas. Det är inte som det brukar inom mig när det gäller fotobll, och det är jävligt tråkigt. Jag vet inte vad jag ska göra med det egentligen.

Annars är det sista dagen på dagis imorgon, förutom två dagar nästa vecka. Sedan dröjer det nog länge innan jag återvänder. Mycket möjligt att det blir sista gången någonsin. Jag vet, jag vet, jag har sagt det oräkneliga gånger förut - men den här gången finns det belägg för orden.