Rött hav, del 2
Jag erbjöds en lina, den var redo att användas. Och du var inte redo för mig, så jag tog den.
Du sa vi skulle resa längre norrut. Jag trodde närmare varann, men det var nåt med det som försvann. Och jag som trodde det skulle bli så bra, men det blev nog så bra ändå. Och kanske lika bra ändå.
Det här visste du inte om, men jag väntar på dig. Ja det är nåt med dig. Som att öppna en gammal resväska med bortglömda textrader, om en kärlek som aldrig blommade ut men som tar sin tid. Som ett vin.
Vi delar så mycket och ingenting. Vi kanske skulle pröva att hålla handen? Se om vi flyter in i varandra, eller om vi hittar anledningar att släppa lite grand.
Det där i början brukar vara så känsligt. Varje andetag är för högt och varje svar måste vara så smart. Och det där i början brukar vara så underbart. En känsla av att ingenting är så bra som det vi har, du och jag.
Ibland så har vi gift oss och fått barn när jag drömmer. Jag kastar boll och leker tjuv och polis med små avbilder av oss själva, tills du säger att det blir för våldsamt. Och jag kysser dig i pannan, som ett tack för att jag mår så bra.
Ibland så dör du i mina armar. Och allt jag gör är inte tillräckligt, för drömmar rår vi inte på.
Ibland så ser jag dig i nån annans armar. Du verkar glad och må så bra, och då är allting som det ska. Jag står bredvid och ser dig älska, och jag älskar dig på avstånd.
Ibland så hatar jag dig för det du gör med mig, men för det mesta är jag tacksam för att du finns inom mig. Jag har aldrig varit bra på det där med allvar, men jag vet att delad lycka är mer än ensam lycka. Allt som jag velat säga är sant, men jag visste inte om du ville höra sanningen. Så jag ljuger en stund till genom att vara tyst.
Du kanske tycker jag är konstig? Men det tycker jag att du är med, och jag vill ha dig just för det. Vem fan vill ha nån som är som alla andra? Då kan man ju ta vem som helst, och vem fan vill ha vem som helst?
Det luktar alkohol när vi pratar. Det behöver inte vara så, men jag förstår att det är lättare då.
Du är inte så söt, men det är nåt med dig. Av alla vackra flickor på rad så är du den finaste, och jag väljer dig. Och om jag är kär så skulle jag aldrig erkänna det. Bara för dig.
Du sa vi skulle resa längre norrut. Jag trodde närmare varann, men det var nåt med det som försvann. Och jag som trodde det skulle bli så bra, men det blev nog så bra ändå. Och kanske lika bra ändå.
Det här visste du inte om, men jag väntar på dig. Ja det är nåt med dig. Som att öppna en gammal resväska med bortglömda textrader, om en kärlek som aldrig blommade ut men som tar sin tid. Som ett vin.
Vi delar så mycket och ingenting. Vi kanske skulle pröva att hålla handen? Se om vi flyter in i varandra, eller om vi hittar anledningar att släppa lite grand.
Det där i början brukar vara så känsligt. Varje andetag är för högt och varje svar måste vara så smart. Och det där i början brukar vara så underbart. En känsla av att ingenting är så bra som det vi har, du och jag.
Ibland så har vi gift oss och fått barn när jag drömmer. Jag kastar boll och leker tjuv och polis med små avbilder av oss själva, tills du säger att det blir för våldsamt. Och jag kysser dig i pannan, som ett tack för att jag mår så bra.
Ibland så dör du i mina armar. Och allt jag gör är inte tillräckligt, för drömmar rår vi inte på.
Ibland så ser jag dig i nån annans armar. Du verkar glad och må så bra, och då är allting som det ska. Jag står bredvid och ser dig älska, och jag älskar dig på avstånd.
Ibland så hatar jag dig för det du gör med mig, men för det mesta är jag tacksam för att du finns inom mig. Jag har aldrig varit bra på det där med allvar, men jag vet att delad lycka är mer än ensam lycka. Allt som jag velat säga är sant, men jag visste inte om du ville höra sanningen. Så jag ljuger en stund till genom att vara tyst.
Du kanske tycker jag är konstig? Men det tycker jag att du är med, och jag vill ha dig just för det. Vem fan vill ha nån som är som alla andra? Då kan man ju ta vem som helst, och vem fan vill ha vem som helst?
Det luktar alkohol när vi pratar. Det behöver inte vara så, men jag förstår att det är lättare då.
Du är inte så söt, men det är nåt med dig. Av alla vackra flickor på rad så är du den finaste, och jag väljer dig. Och om jag är kär så skulle jag aldrig erkänna det. Bara för dig.
Kommentarer
Trackback
