Skönt att andas lite...

Jaha, så var man igång igen då. Känns bra. Skönt.
    Trodde att det skulle gå tungt och så, som det alltid gör efter sommaruppehållet, men det kändes förvånandsvärt bra. Visst behövs det ett par tre träningar innan man får upp farten och tempot - men benen känns inte alls lika tunga och jävliga som när jag drog igång igen efter att jag kommit hem från Australien. Jag har varit duktig, jag.

Nu blir det mycket träningar framöver inför serieomstarten, och nästa helg väntar läger i Stora Sundby. Med andra ord - inget Qwarndagarna för mig i år. För visst är det väl nästa helg? Det känns...inget speciellt.
    Jag brukar älska Qwarndagarna, och visst hade det varit kul, men just nu känns det som att jag inte har någonting där att hämta. Inte någonstans, faktiskt. För första gången på mycket länge är jag tom på känslor, och då känns mycket av det roliga ganska likgiltigt.
     Jag tror att jag är tom, det känns så. Men det där kan skifta så snabbt. Imorgon kanske jag är förlorad igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0