Jag ska nog lyckas

Det är någonting i luften. Både när man har lämnat och när man återvänder. Det är inte fuktigt, det är inte torrt, det är inte skitigt. Det är svensk luft, som en frisk vind som sveper genom lungorna - och den finns ingen annanstans i världen. Som jag älskar den.
     En stund senare, det luktar koskit. Jag svär det var länge sen jag kände en sådan underbar doft.
     Jag färdas förbi de gröna ekhagarna, som så många gånger förr, och möts av ett knallgult rapsfält. Bakom fältet syns taken på husen vid utkanten av byn. Denna illusion har jag älskat sedan jag var en liten gosse - och om det är möjligt så älskade jag den ännu mer idag.
     Det känns bra att ha kommit hem.