Spännande, jobbigt och rättvist
Ja, vilken match det blev. 1-1, tillslut.
Alltså, vi spelade inte alls så bra som jag hade hoppats, och även fast jag inte sett alla matcher den här säsongen så känns det här som en av de minst bra insatserna - om man tittat på känslorna bland ledare och spelare under och efter matchen.
Södra inledde jävligt offensivt, eller om det var vi som inledde jävligt dåligt kanske? Hur som helst hade vi det jobbigt i den första halvleken, och Södra ledde också efter den första halvleken med 1-0. Den viljan och det självförtroendet som jag sett mot Åtvidaberg, Fagersta och Hallstahammar fanns liksom inte.
Sedan kom vi ut till den andra halvleken som ett bättre lag. Det fanns kanske mer att önska, men ändå som ett bättre lag. Tillslut nickade RaPa in den förlösande kvitteringen, och mot slutet tryckte vi på för ett avgörande, och det var ytterst nära att RaPa kunde skjuta in 2-1 på slutet. Men 1-1 blev det, och som matchen såg ut så var det nog rättvist. Vi är ju trots allt fortfarande obesegrade och serieledare.
En annan grej - jag fick sitta på bänken! Jag höll på och träna med juniorerna när Kenth Agent kom fram och sa att Roastmaster hade skadat sig på uppvärmningen och att jag skulle sitta på bänken. Mycket oväntat men väldigt roligt.
Jag hade självklart inte förväntat mig att få spela en minut, och det fick jag inte heller, men någonstans kände jag i matchens inledning att jag kanske skulle få hoppa in. Inte för att jag ville, utan för att det bara kändes så. Eller jo, självklart ville jag spela, herregud det hade varit hur grymt som helst - men för lagets bäst så var det nog bäst att det inte blev så. Jag hade gett allt om jag skulle fått hoppa in, men i ärlighetens namn tror jag inte att det hade blivit så lyckat. Eller kanske? Eller...hur fan ska jag kunna veta det? Det kanske hade blivit succé? Men varför chansa? Det var bra som det blev.
Alltså, hjärtat ville spela, men hjärnan sa att det bästa var att sitta kvar på bänken. Och så blev det. Däremot fick Emil Gellerstedt och Nur hoppa in, och båda gjorde det bra. Extra roligt att Emil fick chansen, för det var första gången i a-lagströjan, och hade gjorde det strålande den korta stund han var inne. Riktigt roligt!
Nu väntar Köschva på Vargheden nästa vecka. Sista matchen innan sommaruppehållet. Tre poäng där och vi kan summera en väldigt bra vårsäsong.
Alltså, vi spelade inte alls så bra som jag hade hoppats, och även fast jag inte sett alla matcher den här säsongen så känns det här som en av de minst bra insatserna - om man tittat på känslorna bland ledare och spelare under och efter matchen.
Södra inledde jävligt offensivt, eller om det var vi som inledde jävligt dåligt kanske? Hur som helst hade vi det jobbigt i den första halvleken, och Södra ledde också efter den första halvleken med 1-0. Den viljan och det självförtroendet som jag sett mot Åtvidaberg, Fagersta och Hallstahammar fanns liksom inte.
Sedan kom vi ut till den andra halvleken som ett bättre lag. Det fanns kanske mer att önska, men ändå som ett bättre lag. Tillslut nickade RaPa in den förlösande kvitteringen, och mot slutet tryckte vi på för ett avgörande, och det var ytterst nära att RaPa kunde skjuta in 2-1 på slutet. Men 1-1 blev det, och som matchen såg ut så var det nog rättvist. Vi är ju trots allt fortfarande obesegrade och serieledare.
En annan grej - jag fick sitta på bänken! Jag höll på och träna med juniorerna när Kenth Agent kom fram och sa att Roastmaster hade skadat sig på uppvärmningen och att jag skulle sitta på bänken. Mycket oväntat men väldigt roligt.
Jag hade självklart inte förväntat mig att få spela en minut, och det fick jag inte heller, men någonstans kände jag i matchens inledning att jag kanske skulle få hoppa in. Inte för att jag ville, utan för att det bara kändes så. Eller jo, självklart ville jag spela, herregud det hade varit hur grymt som helst - men för lagets bäst så var det nog bäst att det inte blev så. Jag hade gett allt om jag skulle fått hoppa in, men i ärlighetens namn tror jag inte att det hade blivit så lyckat. Eller kanske? Eller...hur fan ska jag kunna veta det? Det kanske hade blivit succé? Men varför chansa? Det var bra som det blev.
Alltså, hjärtat ville spela, men hjärnan sa att det bästa var att sitta kvar på bänken. Och så blev det. Däremot fick Emil Gellerstedt och Nur hoppa in, och båda gjorde det bra. Extra roligt att Emil fick chansen, för det var första gången i a-lagströjan, och hade gjorde det strålande den korta stund han var inne. Riktigt roligt!
Nu väntar Köschva på Vargheden nästa vecka. Sista matchen innan sommaruppehållet. Tre poäng där och vi kan summera en väldigt bra vårsäsong.
Kommentarer
Trackback
