"Fy fan va vi är bra" (...även denna dag) tänkte jag...
Återigen har vi kommit fram till den där dagen då livet tydligen ska börja på riktigt. Studenten. Bye bye school, bye bye tryggheten - hej hej verkligheten och dess lidande. Eller? Ja. Kanske. Nä.
Det har varit väldigt fint väder den senaste tiden, och så tittar jag ut genom fönstret idag och ser bara en grå himmel och vattenstänk på asfalten. Det kan inte vara ett bra omen för att alla studenter. Eller också är det bara jävla otur.
Det har nu gått 5 år sedan jag själv tog studenten - och på ett sätt är det som att tiden stått stilla, men på många sätt känns det också som att det var 15 år sedan. På gott och ont. Jag skulle kunna känna panik och frustration - men icke! Jag känner mig lugnare och mer övertygad än någonsin. Vissa har bråttom, vissa vill göra allting på så kort tid som möjligt för att sedan kunna falla in en spikrak och trygg dvala tills man faller av pinn. Jag har inte bråttom, för jag vill se till att lyckas med de mål jag har satt upp för att kunna klassa mig som lycklig.
Ja, den där dagen för 5 år sedan. Självklart kände jag mig en smula oroad inför framtiden, men inte på samma sätt som alla andra skulle jag tro. För mig var det bara en vanlig fredag på krogen. Ytterligare en anledning att få festa loss. Om jag ska ångra någonting så är det att jag inte tog tillvara på tillfället mer för att njuta. Det är ju ändå en once in a lifetime-upplevelse - men när jag stod där uppe på traktorflaket så var jag fullt upptagen av att vara rockstjärna för den stora publik som kommit för att se på mig. Jag lyckades, men så här i efterhand var det ett misslyckande.
Nåväl, det är inget jag sörjer, bara någonting jag kom att tänka på idag.
Jag har bara ett enda råd att ge: drick inte ifrån alla klasskamraters champagneflaskor redan på studentfrukosten! Det är lätt att det blir lite "svajigt" då resten av dagen.
Jag skulle kunna lägga ut bilder från min student, men det har jag gjort så många gånger redan så det är inte så roligt. Sedan har jag min sämsta frisyrperiod någonsin just vid min student, och det är inget jag vill flasha med.
En del tittar tillbaka efter 20-30 år och skrattar och utbrister "Men hur såg jag ut egentligen?". För mig tog det 3 månader, sedan tittade jag tillbaka och tänkte "Jonatan Björklund...jag skäms för dig."
Det har varit väldigt fint väder den senaste tiden, och så tittar jag ut genom fönstret idag och ser bara en grå himmel och vattenstänk på asfalten. Det kan inte vara ett bra omen för att alla studenter. Eller också är det bara jävla otur.
Det har nu gått 5 år sedan jag själv tog studenten - och på ett sätt är det som att tiden stått stilla, men på många sätt känns det också som att det var 15 år sedan. På gott och ont. Jag skulle kunna känna panik och frustration - men icke! Jag känner mig lugnare och mer övertygad än någonsin. Vissa har bråttom, vissa vill göra allting på så kort tid som möjligt för att sedan kunna falla in en spikrak och trygg dvala tills man faller av pinn. Jag har inte bråttom, för jag vill se till att lyckas med de mål jag har satt upp för att kunna klassa mig som lycklig.
Ja, den där dagen för 5 år sedan. Självklart kände jag mig en smula oroad inför framtiden, men inte på samma sätt som alla andra skulle jag tro. För mig var det bara en vanlig fredag på krogen. Ytterligare en anledning att få festa loss. Om jag ska ångra någonting så är det att jag inte tog tillvara på tillfället mer för att njuta. Det är ju ändå en once in a lifetime-upplevelse - men när jag stod där uppe på traktorflaket så var jag fullt upptagen av att vara rockstjärna för den stora publik som kommit för att se på mig. Jag lyckades, men så här i efterhand var det ett misslyckande.
Nåväl, det är inget jag sörjer, bara någonting jag kom att tänka på idag.
Jag har bara ett enda råd att ge: drick inte ifrån alla klasskamraters champagneflaskor redan på studentfrukosten! Det är lätt att det blir lite "svajigt" då resten av dagen.
Jag skulle kunna lägga ut bilder från min student, men det har jag gjort så många gånger redan så det är inte så roligt. Sedan har jag min sämsta frisyrperiod någonsin just vid min student, och det är inget jag vill flasha med.
En del tittar tillbaka efter 20-30 år och skrattar och utbrister "Men hur såg jag ut egentligen?". För mig tog det 3 månader, sedan tittade jag tillbaka och tänkte "Jonatan Björklund...jag skäms för dig."
Kommentarer
Trackback
