Okej fast det inte var helt okej
Lite känningar i vaderna och lite stumma lår, annars känns det väl okej.
Vi förlorade med 6-3 och min insats var väl ingeting att hurra för - men fan vad roligt det var att spela igen! Eller...inledningsvis var det inte så jävla roligt. Vi ledde förvisso med 2-0, men helvete vad trött jag var. Det tog ungefär en halvlek innan jag kom in i matchtempot, och även fast baklängesmålen trillade in i den andra halvleken och även fast jag fortfarande inte riktigt hängde med så kändes det ändå bättre och roligare när andningen började kännas bättre.
Jag hade problem med tempot och tajmingen, speciellt i den första halvleken, och det ledde till att jag var för långt ifrån min spelare, vilkte inte var så jävla bra eftersom att han var ganska snabb. Men ibland kom jag upp i ryggen och lyckades avvärja, och hade jag varit fulltränad så hade jag plockat ner killen. Det är jag övertygad om.
Matchen då? Ja, vi började bra och fick in två snabba mål, och var nära på ett tredje kort därefter, men sedan slarvade vi lite i slutet av den första halvleken och KFF kunde kvittera. Sedan rann det in några billiga mål i den andra halvleken, bland annat efter några missar i markeringarna på två hörnor, och därefter orkade vi inte komma tillbaka.
Jag hatar att säga det här, för det ska egentligen inte spela någon roll, men 6-3 mot det här laget som KFF hade får ändå ses som...ganska...okej...ändå. De hade två av sina mest tongivande a-lagsspelare med (Sjölund och Micke Gustavsson) och sedan fem spelare som nosar på startelvan och som spelat mycket under våren (Sjölund, Thoresson, Linus Hirvelä, Yasser Mouradin och Rasmus Karlsson i målet). Det är ändå division 2-spelare.
Jag förstår inte riktigt varför man måste ställa upp med "halva" a-laget i en b-lagsmatch? Fast det är ju inte första gången. Men visst, om de får bättre självförtroende av att spöa KBK's b-lag (ett helt rent b-lag, dessutom) så bjuder jag på det.
Dock tycker jag att vi var alldeles för snälla alldeles för ofta. Vi backade och backade och backade utan att varken gå på eller smälla på. Tycker även att man kan kräva mer ifrån vissa spelare som bara går runt och lullar och verkar ointresserade. Va fan, b-laget är ju ett forum för att kriga om en plats i a-laget, men det är inte alla som verkar intresserade av det.
Sedan kan man tycka att jag kastar sten i glashus med tanke på min egen insats - men jag kan inte spela bättre just nu. Jag gjorde mitt yttersta, och det räckte kanske inte så långt, men det är väl det enda man kan kräva ifrån varje spelare - att man gör sitt yttersta.
Men det fanns också glädjeämnen. En del gjorde mycket bra ifrån sig, bland annat juniorerna Emil Gellerstedt, som var klockren som mittback och visade ett härligt jävlaranamma, och anfallaren Nur som rev runt och krigade på bra där framme. Kul också att se Kotten tillbaka igen efter sitt benbrott i vintras, det blir en bra förstärkning till hösten. Fanns en del till också, men jag orkar nämna alla.
Så, summa summarum - riktigt jävla roligt att spela igen, även om det gick som det gick. Synd bara att det var sista b-lagsmatchen för vårsäsongen, så på onsdag tränar jag med juniorlaget för att få så mycket träning som möjligt innan uppehållet. Därefter sätter jag mig på läktaren för att njuta och våndas över derbyt mot Södra.
Vi förlorade med 6-3 och min insats var väl ingeting att hurra för - men fan vad roligt det var att spela igen! Eller...inledningsvis var det inte så jävla roligt. Vi ledde förvisso med 2-0, men helvete vad trött jag var. Det tog ungefär en halvlek innan jag kom in i matchtempot, och även fast baklängesmålen trillade in i den andra halvleken och även fast jag fortfarande inte riktigt hängde med så kändes det ändå bättre och roligare när andningen började kännas bättre.
Jag hade problem med tempot och tajmingen, speciellt i den första halvleken, och det ledde till att jag var för långt ifrån min spelare, vilkte inte var så jävla bra eftersom att han var ganska snabb. Men ibland kom jag upp i ryggen och lyckades avvärja, och hade jag varit fulltränad så hade jag plockat ner killen. Det är jag övertygad om.
Matchen då? Ja, vi började bra och fick in två snabba mål, och var nära på ett tredje kort därefter, men sedan slarvade vi lite i slutet av den första halvleken och KFF kunde kvittera. Sedan rann det in några billiga mål i den andra halvleken, bland annat efter några missar i markeringarna på två hörnor, och därefter orkade vi inte komma tillbaka.
Jag hatar att säga det här, för det ska egentligen inte spela någon roll, men 6-3 mot det här laget som KFF hade får ändå ses som...ganska...okej...ändå. De hade två av sina mest tongivande a-lagsspelare med (Sjölund och Micke Gustavsson) och sedan fem spelare som nosar på startelvan och som spelat mycket under våren (Sjölund, Thoresson, Linus Hirvelä, Yasser Mouradin och Rasmus Karlsson i målet). Det är ändå division 2-spelare.
Jag förstår inte riktigt varför man måste ställa upp med "halva" a-laget i en b-lagsmatch? Fast det är ju inte första gången. Men visst, om de får bättre självförtroende av att spöa KBK's b-lag (ett helt rent b-lag, dessutom) så bjuder jag på det.
Dock tycker jag att vi var alldeles för snälla alldeles för ofta. Vi backade och backade och backade utan att varken gå på eller smälla på. Tycker även att man kan kräva mer ifrån vissa spelare som bara går runt och lullar och verkar ointresserade. Va fan, b-laget är ju ett forum för att kriga om en plats i a-laget, men det är inte alla som verkar intresserade av det.
Sedan kan man tycka att jag kastar sten i glashus med tanke på min egen insats - men jag kan inte spela bättre just nu. Jag gjorde mitt yttersta, och det räckte kanske inte så långt, men det är väl det enda man kan kräva ifrån varje spelare - att man gör sitt yttersta.
Men det fanns också glädjeämnen. En del gjorde mycket bra ifrån sig, bland annat juniorerna Emil Gellerstedt, som var klockren som mittback och visade ett härligt jävlaranamma, och anfallaren Nur som rev runt och krigade på bra där framme. Kul också att se Kotten tillbaka igen efter sitt benbrott i vintras, det blir en bra förstärkning till hösten. Fanns en del till också, men jag orkar nämna alla.
Så, summa summarum - riktigt jävla roligt att spela igen, även om det gick som det gick. Synd bara att det var sista b-lagsmatchen för vårsäsongen, så på onsdag tränar jag med juniorlaget för att få så mycket träning som möjligt innan uppehållet. Därefter sätter jag mig på läktaren för att njuta och våndas över derbyt mot Södra.
Kommentarer
Trackback
