Älskar känslan av att älska livet

Tre månader on the road, det kan tyckas lite men det sätter sina spår. Först var det Thailand i februari två veckor, en snabb mellanlandning hemma i Svedala, och sedan Australien fram till nu. Och det känns så fruktansvärt skönt att vara hemma igen, av ingen annan anledning än att detta är den bästa platsen i hela jävla världen. True that, man.
    Det gick väldigt snabbt att ta farväl av Perth och Australien. Först en tiominutersvisit hos Fröken Blomberg, som såg helt sönderpluggad ut inför de stora avslutningsproven i skolan. En kram, "Ha det bra. Lycka till. Vi ses. Hej då.", sen hem till mina två rumskamrater som lyste med sin frånvaro. Men åt helvete med dem i så fall. Så det blev som att lämna i tystnad, förutom en härlig fika med Gabrielle.
     En snabb sjutimmarsflight till Bangkok följdes av en ännu snabbare tiotimmarsflight till Sverige, och sedan var man på hemmaplan igen. Blev att skrota runt lite hemma under dagen, fixa allt som man inte kunnat fixa på tre månader, därefter en skön grillkväll med Mor och Far, och sedan över till Kaggen för att älska lite med honom. Han var lika mycket min bästa kompis nu som då, fast lite korthårigare. Jag skulle vilja säga att vi jammade lite, men det blev mest att snacka om hur vi ägt varandras delar av jordklotet den senaste tiden. Vi har verkligen blivit äldre, med bara fördelar, och det känns som att vi är redo att lägga världen under våra fötter - eller bara vad som kommer i vägen för oss.
     Blev en skön sömn i min egna säng, för att idag vakna tidigt och sedan sitta ute på altanen i den sköna sommarmorgonen med en kopp kaffe och Bärgslagsbladet. Ljuvlig läsning, tack vare att det var så länge sen.
      Nu ska jag se om jag kommer ihåg hur man kör bil - de har ju ratten på fel sida och kör på andra sidan av vägen i Australien - och sedan väntar Runevallen för att se på när mitt älskade KBK spöar skiten ur Åtvidaberg. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0