Jag ska nog lyckas

Håhåjaja. Min dag i Sverige är över. Nu väntar lite sömn, innan det är dags att fara ut i världen igen.
    Dagen idag har handlat om att tvätta och fylla på med nödvändigheter som inte är nödvändigt i Thailand men som är nödvändigt i Australien. Typ som ostbågar.
    Det har varit lite ditt och datt med saker och ting, och nu är nog det mesta fixat.
    Sedan har det varit att säga ett litet farväl till släkt och så. Mormor och Morfar och sånt. Var också en sväng till Köping där grabbarna i fotbollslaget tränade ikväll. Det blev inte så mycket med det, mest ett "hej" och "hej". Känns lite fjantigt att säga farväl dock. Den här resan är en stor grej för mig, men säkert inte så stor för andra. Det handlar om några månader. Det kan komma att kännas lite, men det kan lika väl komma att kännas som en livstid. Vi får se.
    Men det här känns helt rätt. Jag kommer att sakna mina nära, mina vänner, mina lagkamrater och fotbollen. Men det här känns helt rätt. Allt annat är skit om jag inte gör det här. Allt som varit dåligt, allt som har tyngt ner och fått mig att tvivla och tänka fruktansvärda tankar ska bort nu. Jag ska rengöra mig själv. Få bukt på saker och ting. Det här ska bli världens mest klockrena spark i arslet.

Till alla mina nära och kära, min familj och mina vänner: jag älskar er.
    Jag kommer tillbaka. Och om jag inte gör det...jag har alltid älskat er.

Mina första steg mot att lägga världen under mina fötter börjar nu.