Jag ska nog lyckas

Jag drommer sa konstigt. Under de har tva veckorna i Thailand har jag dromt om de finaste manniskorna jag traffat pa har i livet - fast allting ar helt uppochnervant. Jag har varit gift med en av mina vanner, jag har haft barn som liknar de pa dagiset, och personer har haft roller som inte alls stammer i forhallandevis till hur jag kanner i verkliga livet.
    Eller?
    Ar det som sa att drommar speglar den tillvaro vi allra helst onskar oss - eller ar det bara ett surrealistiskt hopkok av intryck och handelser fran vardagen? Jag vet inte, men om drommar ar den verklighet vi onskar oss, da har jag inte langre en aning om hur jag vill att min verklighet ska se ut.
    Men det har jag. Tror jag. Trodde jag. Kanske inte.
    Just nu tanker jag att min verklighet ar det jag bestammer mig for att gora av detta nu. Och nar jag ar fardig sa kommer ingen att glomma mitt namn.

Idag ar det lordag. Klockan ar snart 17.00. Det blev en dag pa stranden.
    Imorgon bitti aker vi hem igen, efter tva veckors underbar quality time. Som balsam for sjalen. Sitter har med tva Chang, bland de sista kanske, och sedan vantar en helkvall med familjen. Vad nu det kan innebara?

Thailand var bra. Riktigt bra. Men nu ar jag fardig med det.
    Vi ses i Sverige.