Förlåt, håll ut...
"What a beautiful morning...", som Ace of base sjöng för några år sedan. Fast nu börjar det bli lite eftermiddag.
Men det jag ville ta upp är egentligen något annat. Min blogg. Den här sidan. Jag är extremt väldigt väl medveten om att kvalitén inte är den bästa just nu. Jag vet att den här sidan är väldigt tråkig för tillfället. Det ramlar inte in tillräckligt många inlägg, och de som ramlar inte varierar i värde.
Det är inte så mycket jag kan göra åt den saken. Jag kan inte tvinga fram roliga eller intressanta eller spännande inlägg. Det skulle nog bli ännu sämre om jag gjorde det. Det måste komma naturligt.
Så här är det, 13 november, så har jag bloggat i 3 år oavbrutet, om jag inte varit iväg på semester och inte haft tillgång till internet. Jag har alltid tyckt att det varit roligt och aldrig haft några problem med att hitta på saker att skriva om. Tvärtom så har jag oftast haft för mycket att skriva om, så att vissa saker inte fått plats. Men nu så har jag för första gången kommit in i en fas då jag inte tycker att det är så jävla roligt längre. Det är väl inte så konstigt.
Jag hoppas dock att det går över, och så länge får jag gneta på med diverse oinspirerade inlägg. Jag hoppas det släpper så småningom. Ha överseende med det. Den här resan är inte slut. Jag är inte slut. Heck - jag tror att det här bara är början.
Men det jag ville ta upp är egentligen något annat. Min blogg. Den här sidan. Jag är extremt väldigt väl medveten om att kvalitén inte är den bästa just nu. Jag vet att den här sidan är väldigt tråkig för tillfället. Det ramlar inte in tillräckligt många inlägg, och de som ramlar inte varierar i värde.
Det är inte så mycket jag kan göra åt den saken. Jag kan inte tvinga fram roliga eller intressanta eller spännande inlägg. Det skulle nog bli ännu sämre om jag gjorde det. Det måste komma naturligt.
Så här är det, 13 november, så har jag bloggat i 3 år oavbrutet, om jag inte varit iväg på semester och inte haft tillgång till internet. Jag har alltid tyckt att det varit roligt och aldrig haft några problem med att hitta på saker att skriva om. Tvärtom så har jag oftast haft för mycket att skriva om, så att vissa saker inte fått plats. Men nu så har jag för första gången kommit in i en fas då jag inte tycker att det är så jävla roligt längre. Det är väl inte så konstigt.
Jag hoppas dock att det går över, och så länge får jag gneta på med diverse oinspirerade inlägg. Jag hoppas det släpper så småningom. Ha överseende med det. Den här resan är inte slut. Jag är inte slut. Heck - jag tror att det här bara är början.
Kommentarer
Trackback
