Om: Så mycket bättre

Det var bara två artister kvar att uppmärksamma i Så mycket bättre, och igår var det Petra Marklund, a.k.a Septembers tur att skina.
     Petra Marklund har varit en trevlig bekantskap genom veckorna som gått. Jag visste ju inte någonting om henne, mer än att hon snurrat frekvent på Rix FM under åren - men hon är ju en härligt jordnära flicka som samtidigt är discoglammig på ett sött sätt.
     Igår hade hon valt svampplockning som aktivitet, och det var ju väldigt underhållande att se hur Di Leva reagerade på det. "Jag ser svampar som en blandning mellan växter och djur, och jag är ju vegetarian, så jag brukar mest prata lite med svamparna." Eller när Berghagen hittade en fin pinne och frågade Di Leva vad de skulle göra med den, varpå Di Leva svarade "Jag tycker att vi lägger tillbaka den. Vi vill inte störa". Så underbart!
     Musikaliskt sett så blev det väldigt bra. Man har ju hört alla de där låtarna på radion, utan att kanske koppla till vilken artist det är som sjunger, och igår framfördes många fina versioner. Lasse Berghagen klev äntligen fram och levererade kvällens bästa tolkning då han gjorde en otroligt fin och avskalad sak av Because I love you. Den låten hade jag inte hört förut, men jag införskaffade mig den direkt efteråt.
      Näst bäst var Christer Sandelin, som gjorde David Bowie-rock av discodängan Can't get over, och tätt efter honom kom Lill-Babs som tog ner Looking for love till lågmäld jazz som blev väldigt lyckat. Kul att de här tre äntligen fick glänsa lite.
      Annars gjorde Plura La la la (never give it up) rakt av, fast med riktigt instrument, och det blev faktiskt Plura av det också. Det måste vara rösten. Petter i sin tur tog sig an Satellites - och han gjorde om den helt. Det fanns egentligen ingenting av låten kvar i hans version, och det blev väl inte så jävla bra. Som en ny låt, typ, och det var väl inte riktigt meningen.
      Di Leva, som tidigare gjort bäst tolkningar, var den här gången väldigt blek och jag gillade inte alls hans version av monsterhiten Cry for you. Men i övrigt var det en musikaliskt bra kväll.
      N återstår bara att tolka Pluras låtar, och det ser jag väldgt mycket fram emot. Jag tror det kommer bli kanon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0