Vill g:a med Brucan
Jag har tidigare skrivit om bland annat Lars Winnerbäck, Nirvana och Foo fighters, och att jag inte riktigt förstår storheten i deras musik. Jag tycker om dem, men - jag skulle vilja tycka om dem mer än vad jag gör.
En annan jag skulle vilja tycka om mer är Bruce Springsteen. Det har bara halvklickat mellan oss. Alltså, självklart gillar jag låtar som Born to run, Jungleland, Waitin' on a sunny day, Born in the USA, jag älskar Dancing in the dark, och Hungry heart är en av världens bästa låtar. Men jag skulle vilja dyrka honom. Jag skulle vilja älska honom så jävla mycket, jag vet inte varför.
Så. Den senaste tiden har jag plöjt igenom alla hans skivor, för att se om det kanske kunde bli någonting så här på gamla dagar. Men, njaae...känslan består. Det är bra musik, det är bra låtar. But that's it. Inget som får mig att spricka upp eller skrika av glädje, och inget som får mig att bara blunda och njuta.
Skivorna Born to run, Darkness on the edge of town, The River och Born in the USA är ju finfina hantverk, inget snack om saken. Men därefter, och någonting däremellan, så är det mycket gröt. Skivorna mellan 1987 och 1995 är ju riktigt svaga, och på 00-talet kom det väl några fina låtar men inga skivor att hurra för. Tyvärr. Han var bättre förr, men inte heller tillräckligt bra för att jag ska kära ner mig.
Dock vill jag poängtera att jag gillar Bruce Springsteen. Han är säkert The Boss och hans musik har satt prägel på hur mycket av dagens musik låter, typ Kings of leon. Det är bara det att jag inte älskar honom.
En annan jag skulle vilja tycka om mer är Bruce Springsteen. Det har bara halvklickat mellan oss. Alltså, självklart gillar jag låtar som Born to run, Jungleland, Waitin' on a sunny day, Born in the USA, jag älskar Dancing in the dark, och Hungry heart är en av världens bästa låtar. Men jag skulle vilja dyrka honom. Jag skulle vilja älska honom så jävla mycket, jag vet inte varför.
Så. Den senaste tiden har jag plöjt igenom alla hans skivor, för att se om det kanske kunde bli någonting så här på gamla dagar. Men, njaae...känslan består. Det är bra musik, det är bra låtar. But that's it. Inget som får mig att spricka upp eller skrika av glädje, och inget som får mig att bara blunda och njuta.
Skivorna Born to run, Darkness on the edge of town, The River och Born in the USA är ju finfina hantverk, inget snack om saken. Men därefter, och någonting däremellan, så är det mycket gröt. Skivorna mellan 1987 och 1995 är ju riktigt svaga, och på 00-talet kom det väl några fina låtar men inga skivor att hurra för. Tyvärr. Han var bättre förr, men inte heller tillräckligt bra för att jag ska kära ner mig.
Dock vill jag poängtera att jag gillar Bruce Springsteen. Han är säkert The Boss och hans musik har satt prägel på hur mycket av dagens musik låter, typ Kings of leon. Det är bara det att jag inte älskar honom.
Kommentarer
Trackback
