Feelgood forever
Dags att återge mina tankar kring det senaste avsnittet av Så mycket bättre då. Igår var det Petters dag, och jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av det. I alla fall inte när man ser till musiken. Hur fan skulle Lill-Babs och Lasse Berghagen kunna göra någonting av Petters musik?
Om man ser till personen Petter så har han ju förvandlats en aning de senaste åren. Från att ha varit den här matcho och stöddiga Södersnubben när han slog igenom på slutet av 90-talet så har han gått och blivit en riktig sköning. Jag menar inte att han blivit en mjukis, även om han blivit mjukare, och inte heller att han blivit folklig, även om risken finns nu i och med det här programmet - men han har blivit en mer sympatisk och lättillgänglig person nu när han blivit lite äldre och fått barn. Jag gillar Petter väldigt mycket idag.
Så var det musiken. Jag trodde att Lill-Babs skulle vara lost i det här området, men hon gjorde faktiskt en av kvällens bästa tolkningar när hon förvandlade Så klart till en skön bossanova och soft version. Grymt, faktiskt! Men frågan är om inte Di Leva gjorde den bästa versionen igen, precis som på Lasse Berghagens dag, då han tog sig an en låt jag aldrig hört tidigare som hette Min kärleksaffär. Väldigt väldigt bra blev det.
Även Christer Sandelin överraskade. Jag trodde att han skulle bli lite pajig och börja rappa, men han gjorde Vinden har vänt till en värdig soulversion, och det var härligt. Petra Marklund, eller September, gjorde en September-version av Mikrofonkåt, och det blev skönt dunka-dunka som skulle funka perfekt på dansgolvet.
Så var det Lasse Berghagen, och frågan var vad han skulle hitta på. Svaret blev låten Längesen, även det en låt jag inte hört tidigare, och han lyckades skala ner den till en öm och varm version som blev fint.
Sist ut var Plura, som tidigare gjort Plura av både Lasse Berghagens och Di Levas låtar, och igår gjorde han Plura av Petter när han körde finfina Logiskt. Det blev Plura, och det blev väldigt bra.
Kanske var det här det bästa programmet hittills i serien? Alla versionerna var grymma och snyggt gjorda, och det kändes överlag som ett väldigt varmt och fint program.
Om man ser till personen Petter så har han ju förvandlats en aning de senaste åren. Från att ha varit den här matcho och stöddiga Södersnubben när han slog igenom på slutet av 90-talet så har han gått och blivit en riktig sköning. Jag menar inte att han blivit en mjukis, även om han blivit mjukare, och inte heller att han blivit folklig, även om risken finns nu i och med det här programmet - men han har blivit en mer sympatisk och lättillgänglig person nu när han blivit lite äldre och fått barn. Jag gillar Petter väldigt mycket idag.
Så var det musiken. Jag trodde att Lill-Babs skulle vara lost i det här området, men hon gjorde faktiskt en av kvällens bästa tolkningar när hon förvandlade Så klart till en skön bossanova och soft version. Grymt, faktiskt! Men frågan är om inte Di Leva gjorde den bästa versionen igen, precis som på Lasse Berghagens dag, då han tog sig an en låt jag aldrig hört tidigare som hette Min kärleksaffär. Väldigt väldigt bra blev det.
Även Christer Sandelin överraskade. Jag trodde att han skulle bli lite pajig och börja rappa, men han gjorde Vinden har vänt till en värdig soulversion, och det var härligt. Petra Marklund, eller September, gjorde en September-version av Mikrofonkåt, och det blev skönt dunka-dunka som skulle funka perfekt på dansgolvet.
Så var det Lasse Berghagen, och frågan var vad han skulle hitta på. Svaret blev låten Längesen, även det en låt jag inte hört tidigare, och han lyckades skala ner den till en öm och varm version som blev fint.
Sist ut var Plura, som tidigare gjort Plura av både Lasse Berghagens och Di Levas låtar, och igår gjorde han Plura av Petter när han körde finfina Logiskt. Det blev Plura, och det blev väldigt bra.
Kanske var det här det bästa programmet hittills i serien? Alla versionerna var grymma och snyggt gjorda, och det kändes överlag som ett väldigt varmt och fint program.
Kommentarer
Trackback
