Inte bra, men ack så viktigt...för att inte tala om skönt
Åh kära nån vilken pärs!
Matchen mot BK 30 blev en onödigt gastkramande historia - men vi vann tillslut med 2-1. "Så underbart, så skönt, så förlösande!", för att citera Arne Hegerfors efter att Martin Dahlin nickat in 3-1 mot Ryssland i VM-94.
Det blev en riktig grisseger, men de räknas ju också, och såna här segrar brukar kunna betyda att man tar hem en serie i slutändan. Det är långt kvar och vi ska absolut inte ta ut någonting i förskott, men såna här segrar är så viktiga.
Spelet stämde stundtals inte alls för oss och felprocenten var ovanligt hög. Ändå trummade vi på och ägde matchen igenom. BK 30 tog ledningen efter en misslyckad utrusning av Kaggen (ett av få misstag denna säsong), och den ledningen höll sig halvleken ut, trots Källes dubbelchanser, trots Teros friläge och trots Bergas halva friläge.
Men vi var ändå vid gott mod, och precis som mot IFK Västerås när vi låg under så kändes det hela tiden som att vi skulle greja det tillslut - och det gjode vi ju. Blondie Bubble Boy "gick in" med bollen i bröstet i kvitteringen till 1-1, och med 10 minuter kvar att spela så nickade Tero in det förlösande segermålet.
Jag frågade Kaggen efter matchen om han hade fått något skott på sig under hela matchen, och han kunde inte komma ihåg ett enda. Så BK 30 hade ingenting framåt, mer än långa bollar på höjden från mittfältet och ett par frisparkar och hörnor som vi kunde nicka bort.
Själv spelade jag vänsterback och det gick blandat. Den första halvleken är jag nöjd med, men i andra gick det lite sämre. Dels hade vi/jag en fruktansvärd sol i ögonen i inledningen av andra halvlek, den värsta jag någonsin varit med, den gick knappt att se någonting, och dels blev jag lite trött efter att ha sprungit på den tunga och ganska långhåriga planen. Det är ett jävla skit att man ska behöva vara så ojämn, men det är bara att jobba vidare. Efter en sån här skön seger skiter jag i min egen insats fullständigt, man måste bara njuta.
...och det blev ju inte sämre efteråt i omklädningsrummet när det förkunnades att Arboga Södra torskat borta mot Fagersta. Därmed gick vi upp i serieledning, en poäng före Södra som i helgen möter Sala, som i sin tur krigar för att ta igen på oss två.
Matchen mot BK 30 blev en onödigt gastkramande historia - men vi vann tillslut med 2-1. "Så underbart, så skönt, så förlösande!", för att citera Arne Hegerfors efter att Martin Dahlin nickat in 3-1 mot Ryssland i VM-94.
Det blev en riktig grisseger, men de räknas ju också, och såna här segrar brukar kunna betyda att man tar hem en serie i slutändan. Det är långt kvar och vi ska absolut inte ta ut någonting i förskott, men såna här segrar är så viktiga.
Spelet stämde stundtals inte alls för oss och felprocenten var ovanligt hög. Ändå trummade vi på och ägde matchen igenom. BK 30 tog ledningen efter en misslyckad utrusning av Kaggen (ett av få misstag denna säsong), och den ledningen höll sig halvleken ut, trots Källes dubbelchanser, trots Teros friläge och trots Bergas halva friläge.
Men vi var ändå vid gott mod, och precis som mot IFK Västerås när vi låg under så kändes det hela tiden som att vi skulle greja det tillslut - och det gjode vi ju. Blondie Bubble Boy "gick in" med bollen i bröstet i kvitteringen till 1-1, och med 10 minuter kvar att spela så nickade Tero in det förlösande segermålet.
Jag frågade Kaggen efter matchen om han hade fått något skott på sig under hela matchen, och han kunde inte komma ihåg ett enda. Så BK 30 hade ingenting framåt, mer än långa bollar på höjden från mittfältet och ett par frisparkar och hörnor som vi kunde nicka bort.
Själv spelade jag vänsterback och det gick blandat. Den första halvleken är jag nöjd med, men i andra gick det lite sämre. Dels hade vi/jag en fruktansvärd sol i ögonen i inledningen av andra halvlek, den värsta jag någonsin varit med, den gick knappt att se någonting, och dels blev jag lite trött efter att ha sprungit på den tunga och ganska långhåriga planen. Det är ett jävla skit att man ska behöva vara så ojämn, men det är bara att jobba vidare. Efter en sån här skön seger skiter jag i min egen insats fullständigt, man måste bara njuta.
...och det blev ju inte sämre efteråt i omklädningsrummet när det förkunnades att Arboga Södra torskat borta mot Fagersta. Därmed gick vi upp i serieledning, en poäng före Södra som i helgen möter Sala, som i sin tur krigar för att ta igen på oss två.
Kommentarer
Trackback
