Sanningen var att det inte var sant
Jag har under de två senaste åren skrivit lite grand om Joaquin Phoenix förvandling från respekterad skådespelare till dekig hippie-rappare.
För två år sedan dök han plötsligt upp med ett jätteskägg och en flummig utstrålning, då han deklarerade att han lagt skådespelaryrket på hyllan för att istället satsa på musiken, och då menat hip hop. Detta blev ju en enorm snackis, och hans bisarra framträdande hos David Letterman bidrog starkt till ryktena om att han fullständigt lost it.
Samtidigt smög hans svåger, Casey Affleck, runt i kulisserna för att dokumentera förvandlingen, något som senare skulle komma att resultera i en dokumentärfilm. Tack vare Phoenix något absurda karriärvändning och hans tvivelaktiga beteende både på och av musikscenen så ställde sig många frågan: är det på riktigt eller en bluff?
Jag kunde inte riktigt bestämma mig. Trots att det var så skruvat så var han ändå så trovärdig i sin framställning. Jag tänkte att det mycket väl skulle kunna vara på riktigt, men samtidigt att steget ifrån en normal skådespelarkarriär till detta var alldeles för stort. Det kan inte svänga så jävla mycket i en människas huvud.
Jag ville och hoppades att det skulle vara spelat, för då skulle det inte bara vara väldigt roligt utan också enormt begåvat, nästintill genialiskt, och ett bevis på att Joaquin Phoenix bland världens främsta karaktärsskådespelare.
Nu har svaret kommit, i och med att dokumentärfilmen visas på filmfestivalen i Venedig. Casey Affleck hävdade väldigt länge att allt var på riktigt - men nu har han äntligen gått ut och förklarat att hela grejen var bluff. Ett gonzo-projekt där uppfattningen om vad som är verkligt och inte verkligt skulle suddas ut.
Utan att ha sett någonting ur filmen så kan jag konstatera att de lyckats. Att nästan lura en hel värld är ett konststycke i sig. Tummen upp. Briljant.
För två år sedan dök han plötsligt upp med ett jätteskägg och en flummig utstrålning, då han deklarerade att han lagt skådespelaryrket på hyllan för att istället satsa på musiken, och då menat hip hop. Detta blev ju en enorm snackis, och hans bisarra framträdande hos David Letterman bidrog starkt till ryktena om att han fullständigt lost it.
Samtidigt smög hans svåger, Casey Affleck, runt i kulisserna för att dokumentera förvandlingen, något som senare skulle komma att resultera i en dokumentärfilm. Tack vare Phoenix något absurda karriärvändning och hans tvivelaktiga beteende både på och av musikscenen så ställde sig många frågan: är det på riktigt eller en bluff?
Jag kunde inte riktigt bestämma mig. Trots att det var så skruvat så var han ändå så trovärdig i sin framställning. Jag tänkte att det mycket väl skulle kunna vara på riktigt, men samtidigt att steget ifrån en normal skådespelarkarriär till detta var alldeles för stort. Det kan inte svänga så jävla mycket i en människas huvud.
Jag ville och hoppades att det skulle vara spelat, för då skulle det inte bara vara väldigt roligt utan också enormt begåvat, nästintill genialiskt, och ett bevis på att Joaquin Phoenix bland världens främsta karaktärsskådespelare.
Nu har svaret kommit, i och med att dokumentärfilmen visas på filmfestivalen i Venedig. Casey Affleck hävdade väldigt länge att allt var på riktigt - men nu har han äntligen gått ut och förklarat att hela grejen var bluff. Ett gonzo-projekt där uppfattningen om vad som är verkligt och inte verkligt skulle suddas ut.
Utan att ha sett någonting ur filmen så kan jag konstatera att de lyckats. Att nästan lura en hel värld är ett konststycke i sig. Tummen upp. Briljant.
Kommentarer
Trackback
