The road is long
Nu har Vampyren försvunnit igen, fast inte lika långt bort den här gången. Bergen was calling again.
Men vi fick några fina dagar tillsammans och det får man vara glad för. Det blev en liten smak av den tiden man levde förr, för 4-5 år sedan, som en kort nostalgikänsla av en underbar tid. Men saker och ting förändras, livet förändras och man växer åt olika håll. Någon tar vänster, en annan tar höger, någon gasar på i full fart framåt, medan någon kanske står kvar och undrar vilken väg man ska ta.
Att gå bakåt är ingen bra idé. Låt det vara, det underbara som har varit, och ta med det in i framtiden istället. Det är bara att acceptera att det aldrig blir som förr igen, och kanske är det lika bra det.
Jag är inte bitter eller ledsen, jag är bara tacksam att jag har någonting fint att se tillbaka på.
Men vi fick några fina dagar tillsammans och det får man vara glad för. Det blev en liten smak av den tiden man levde förr, för 4-5 år sedan, som en kort nostalgikänsla av en underbar tid. Men saker och ting förändras, livet förändras och man växer åt olika håll. Någon tar vänster, en annan tar höger, någon gasar på i full fart framåt, medan någon kanske står kvar och undrar vilken väg man ska ta.
Att gå bakåt är ingen bra idé. Låt det vara, det underbara som har varit, och ta med det in i framtiden istället. Det är bara att acceptera att det aldrig blir som förr igen, och kanske är det lika bra det.
Jag är inte bitter eller ledsen, jag är bara tacksam att jag har någonting fint att se tillbaka på.
Kommentarer
Trackback
