Nu är vi där
Ja, matchen alltså. Den var...svängig.
Om man ska ta den korta varianten så var det ungefär så här: vi började ganska dåligt och Hallsta tog ledningen. Sedan jobbade vi oss in i matchen och kunde första kvittera genom Berga och sedan ta ledningen genom Marcelo innan halvtid. I den andra halvleken var det åter igen Hallsta som nätade först, efter kontring, och det var åter igen utjämnat. Men så tog vi på nytt ledningen genom Berga, för att sedan se bolljävlen åter igen dala in i vårat eget mål kort därefter. Då verkade det tufft, men vi krigade på nytt och med 10 minuter kvar att spela kunde Loke sätta 4-3, och den ledningen kunde vi hålla matchen ut.
Det var en väldigt konstig match. Så fort vi hade gjort ett mål så replikerade Hallsta. Lite förenklat så kan man säga att deras taktik gick ut på att slå upp bollen långt i banan, få ner den och spela bollen bakåt till andra vågen, och sedan kom någon och petade in den med en tåfjutt upp i nättaket.
Jag tycker ändå att vi var det bättre laget matchen igenom och det borde inte ha blivit så här spännande. Men det är ju som så att vi är i ett läge där varje match är livsviktig, och då kan det bli som så att det låser sig tror jag.
Att säga att "Hallsta ville mer" är fel. Jag tror vi ville minst lika mycket, om inte mer, och jag tror inte att det var någon som gick ut halvhjärtat till gårdagens match. Men när vi har varit i det läget vi har varit i, där vi hela tiden varit tvugna att hänga på Södra i toppen, så tror jag att det smygit sig på en slags omedveten försiktighet. Istället för att ösa och ibland chansa så spelar man försiktigt för att man verkligen inte vill att någonting ska bli fel - och det är just då det blir fel.
Den här klyschan "rädslan att förlora får aldrig bli större än viljan att vinna" stämmer ju bra in här. Det kanske har varit lite så. Istället för att tänka "den matchen ska vi absolut bara vinna" så har vi kanske tänkt "den här matchen får vi absolut inte förlora". Det är ju fel, men det är mänskligt. Vi är inga robotar. Alla vill vinna i det här laget, men samtidigt har det funnits i medvetandet vilka konsekvenser det får om vi inte vinner.
Vi har haft den här matchen mot Södra framför oss så länge nu, och hur mycket man än pratar om att ta en match i taget så är det klart att man någonstans inte kan hjälpa att påverkas av det. Det har inte varit svårt att fokusera på varje match, men det är klart att Södra-matchen har spökat inne i skallen.
Skit samma, nu är vi här. Nu har vi tagit alla poängen så att det blir en indirekt seriefinal. Vi är en poäng efter när två omgångar återstår, och båda lagen möter i sista omången ett lag som båda lagen ska slå normalt sett. Nu jävlar är det allvar. Nu jävlar är det fest. All försiktighet och ängslighet på vägen för att ta sig hit är nu som bortblåst. Nu är det bara att släppa allting och bara gå ut och njuta och spela ut det fulla registret.
Alla har sett fram emot den här matchen så länge, och nu är den äntligen här. Fy fan vad kul det ska bli.
Om man ska ta den korta varianten så var det ungefär så här: vi började ganska dåligt och Hallsta tog ledningen. Sedan jobbade vi oss in i matchen och kunde första kvittera genom Berga och sedan ta ledningen genom Marcelo innan halvtid. I den andra halvleken var det åter igen Hallsta som nätade först, efter kontring, och det var åter igen utjämnat. Men så tog vi på nytt ledningen genom Berga, för att sedan se bolljävlen åter igen dala in i vårat eget mål kort därefter. Då verkade det tufft, men vi krigade på nytt och med 10 minuter kvar att spela kunde Loke sätta 4-3, och den ledningen kunde vi hålla matchen ut.
Det var en väldigt konstig match. Så fort vi hade gjort ett mål så replikerade Hallsta. Lite förenklat så kan man säga att deras taktik gick ut på att slå upp bollen långt i banan, få ner den och spela bollen bakåt till andra vågen, och sedan kom någon och petade in den med en tåfjutt upp i nättaket.
Jag tycker ändå att vi var det bättre laget matchen igenom och det borde inte ha blivit så här spännande. Men det är ju som så att vi är i ett läge där varje match är livsviktig, och då kan det bli som så att det låser sig tror jag.
Att säga att "Hallsta ville mer" är fel. Jag tror vi ville minst lika mycket, om inte mer, och jag tror inte att det var någon som gick ut halvhjärtat till gårdagens match. Men när vi har varit i det läget vi har varit i, där vi hela tiden varit tvugna att hänga på Södra i toppen, så tror jag att det smygit sig på en slags omedveten försiktighet. Istället för att ösa och ibland chansa så spelar man försiktigt för att man verkligen inte vill att någonting ska bli fel - och det är just då det blir fel.
Den här klyschan "rädslan att förlora får aldrig bli större än viljan att vinna" stämmer ju bra in här. Det kanske har varit lite så. Istället för att tänka "den matchen ska vi absolut bara vinna" så har vi kanske tänkt "den här matchen får vi absolut inte förlora". Det är ju fel, men det är mänskligt. Vi är inga robotar. Alla vill vinna i det här laget, men samtidigt har det funnits i medvetandet vilka konsekvenser det får om vi inte vinner.
Vi har haft den här matchen mot Södra framför oss så länge nu, och hur mycket man än pratar om att ta en match i taget så är det klart att man någonstans inte kan hjälpa att påverkas av det. Det har inte varit svårt att fokusera på varje match, men det är klart att Södra-matchen har spökat inne i skallen.
Skit samma, nu är vi här. Nu har vi tagit alla poängen så att det blir en indirekt seriefinal. Vi är en poäng efter när två omgångar återstår, och båda lagen möter i sista omången ett lag som båda lagen ska slå normalt sett. Nu jävlar är det allvar. Nu jävlar är det fest. All försiktighet och ängslighet på vägen för att ta sig hit är nu som bortblåst. Nu är det bara att släppa allting och bara gå ut och njuta och spela ut det fulla registret.
Alla har sett fram emot den här matchen så länge, och nu är den äntligen här. Fy fan vad kul det ska bli.
Kommentarer
Trackback
