Fan!

Bedrövelses bedrövelse. Det blev torsk med 1-0 borta mot Sala i premiären. Så satans osoft!
     Vi började väldigt bra, första 20 minuterna, sedan tappade vi och bjöd in Sala till att ta över. Tre minuter före halvtid kom så deras förbannade mål.
      Efter rannsakning i halvtid kom vi ut och la i en högre växel, och det är väl rättvist att säga att det var spel mot ett mål i den andra halvleken - utan att vi för den skullen skapade tokmånga målchanser. Men ett par tre stycken riktigt bra hade vi ändå, och 1-1 hade nog varit ett rättvist resultat.
      Men, fan i helvete, vi lyckades inte göra mål, det gjorde Sala, och därför vann de. Så värdelöst. Det var väl den där dåliga perioden i den första halvleken som förstörde det, det kändes onödigt att bjuda in Sala till det.
      Nåååååväl, det var premiären det. Många matcher kvar att spela och Sala ska väl vara ett av de bättre lagen i serien. Nu måste vi fokusera på fortsättningen.
      Men herrejävlar vad bra Mackan var! Världsklass, faktiskt. Nästan. Vilka brytningar! Vilkas crossbollar! Vilka glidtacklingar! Vilket lugn! Fan vad sugen man blev att spela när man såg honom göra "Hysénare" där ute på planen.
      Och herrejävlar vad tungt det kändes inför matchen. Att inte få vara med. Att vara där i omklädningsrummet, så nära men ändå så långt borta. Usch, usch, usch, det var faktiskt jobbigt på riktigt.
      Men imorgon har jag telefontid med ortopeden för att få reda på vad magnetröntgen visade. Förhoppningsvis, förhoppningsvis, förhoppningsvis så kanske, kanske, kanske det kan bli ett positivt besked. Eventuellt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0