Låt hjärtat slå för vårt kära KBK!
Oh my fuck vilken härlig seger det blev! 3-2 mot Sala, och det blev lika nervöst som det låter. Milda makter och hans moster...
Alltså - vi tar ledningen tidigt i matchen genom Berga, de kvitterar, vi tar ledningen igen genom en klockren Gustavo-frispark efter 20 minuter, och sedan ökar Lingen på till 3-1 innan den andra halvleken.
Där någonstans var jag hyffsat lugn för det kändes stabilt. När sedan Sala fick en man utvisad i den andra halvleken så försvann nervositeten så gott som. Det var då det började jävlas.
Jag vet inte vad som hände, men vi tappade allt. Slog bort bollar, började dribbla i dumma lägen, tog korkade beslut och blev tillbakapressade - trots att vi var en man mer. Ja, och så fick Sala såklart tillslut in bollen i en dum situation med dryga 10 minuter kvar - och jävlar anamma ska ni förstå att jag var nervös igen.
Benen for som trummpinnar där jag satt uppe på läktaren och jag vågade knappt se på eländet där ute. De sista minuterna stod jag upp och vankade fram och tillbaka medan Sala pressade på som dårar - men när domaren tog pipan i munnen och blåste av matchen så sträckte jag händerna i skyn och skrek ut min glädje över segern.
Det var inte bara tre poäng - det var tre viktiga poäng mot laget ovan oss i tabellen, som nu bara är en poäng före oss. Att sedan serieledande Juventus gick och förlorade gjorde bara segern ännu viktigare och skönare.
Men oj vad slut jag var efteråt. Mentalt sett. Det var påfrestande och jobbigt, men otroligt befriande när man väl kom ner i varv.
Oj oj oj, nu ska vi fira detta med en utgång i Eskilstuna där det är Å-festen. Men först - förhäng hos Grannen.
Alltså - vi tar ledningen tidigt i matchen genom Berga, de kvitterar, vi tar ledningen igen genom en klockren Gustavo-frispark efter 20 minuter, och sedan ökar Lingen på till 3-1 innan den andra halvleken.
Där någonstans var jag hyffsat lugn för det kändes stabilt. När sedan Sala fick en man utvisad i den andra halvleken så försvann nervositeten så gott som. Det var då det började jävlas.
Jag vet inte vad som hände, men vi tappade allt. Slog bort bollar, började dribbla i dumma lägen, tog korkade beslut och blev tillbakapressade - trots att vi var en man mer. Ja, och så fick Sala såklart tillslut in bollen i en dum situation med dryga 10 minuter kvar - och jävlar anamma ska ni förstå att jag var nervös igen.
Benen for som trummpinnar där jag satt uppe på läktaren och jag vågade knappt se på eländet där ute. De sista minuterna stod jag upp och vankade fram och tillbaka medan Sala pressade på som dårar - men när domaren tog pipan i munnen och blåste av matchen så sträckte jag händerna i skyn och skrek ut min glädje över segern.
Det var inte bara tre poäng - det var tre viktiga poäng mot laget ovan oss i tabellen, som nu bara är en poäng före oss. Att sedan serieledande Juventus gick och förlorade gjorde bara segern ännu viktigare och skönare.
Men oj vad slut jag var efteråt. Mentalt sett. Det var påfrestande och jobbigt, men otroligt befriande när man väl kom ner i varv.
Oj oj oj, nu ska vi fira detta med en utgång i Eskilstuna där det är Å-festen. Men först - förhäng hos Grannen.
Kommentarer
Trackback
