Jag ska nog lyckas

O LE, O LE O LE O LE! O LE! O LE!
     FYYYYYY FAAAAAN vilken vändning vi gör! Vi ligger under med 0-2 hemma mot Juventus i halvtid. I seriefinalen.
     I pausen var jag hopplöst förtvivlad. Arg. Besviken. Men ändå hoppades jag, hoppades jag på ett oavgjort resultat, åtminstone.
     Ett par minuter in i andra halvlek får vi straff, som Tordan sätter iskallt. 2-1, och jakten var igång. Vi anfaller och anfaller, försöker verkligen få in kvitteringen, men det går trögt. Men så, tillslut, lyckas Yanick få in 2-2.
     Men tro inte att vi nöjde oss där. Nej, nej. Snart nickade Putte in 3-2 - och jublet visste inga gränser, med dryga 10 minuter kvar att spela.
     Jag tänkte "De måste hålla det här. Måste lyckas stänga matchen". Och det gjorde de - men inte genom att rulla runt bollen och döda tid. Nej, istället fortsatte vi anfalla - och när Blondie Bubble Boy nickade in 4-2 så var jag nära att springa in på planen.
     Så starkt - igen! Så starkt att vända och vinna, mot serieledarna dessutom. Och nu - nu är vi bara en poäng bakom dem. På tre matcher, eller en vecka om man så vill, så har vi så gott som hämtat in ett försprång på sju poäng upp till Juventus.
     Det här ska bli våran höst.