Jag ska nog lyckas

First things first; det var en väldigt rolig kväll i lördags. Eller...helt okej rolig.
     Jag hade först planer på att ta det lugnt i helgen, men jag kände att segern mot Juventus var värd att firas - så det blev att till hänga på Blondie Bubble Boy, Juha, Bruce, Brorsan, Snygg-Johan och Mackan in till Stadskällaren i Arboga, som var smockad på grund av Medeltidsdagarna.
     Dessförinnan satt vi hemma hos Blondie Bubble Boy och tjötade om ditten och datten. Kul att träffa Malle och Kotten igen, som stannade kvar efter matchen och fram till att vi skulle åka in till Arboga.
     Väl i Arboga var det bra. Varken mer eller mindre, och jag krävde inte så mycket mer heller. Det var bra, helt enkelt.
     Väl hemma i Kungsör igen hängde jag på hem till RaPa och satt där och filosiferade fram till gryningen. Blev en sen hemgång, och en trött "dagen efter". Men jag orkade ändå med en sväng upp till Västanhed igår - men mer än så blev det inte av söndagen, om man inte räknar svängen till gymmet på kvällen.

Idag har jag varit inne hos sjukgymnasten igen. Det var två veckor sedan sist, och den här gången såg det riktigt bra ut, då han var en aning missnöjd senast vi såg. Men nu "ligger vi rätt i tiden igen" som han uttryckte det.
      Och det är ju så, det har varit semestertider och man har kanske slarvat lite emellanåt med rehaben då annat kommit i vägen. Men nu har man ju kommit in i rutinerna igen, och därmed har också rehaben blivit mer stadig - vilket gett resultat. Det känns bättre och bättre hela tiden, och bättre ska det bli.
      Annars är det b-lagsmatch hemma mot VIK ikväll. Kan bli jävlarns tufft, med tanke på att dem leder reservlagsserien. Men förhoppningsvis kan vi ge dem en match.

Så. Nu är vi i fas med varandra igen. Nu vet ni läget. Nu vet ni att jag lever.