Veckans avhandling
Lalehs dag i Så mycket bättre var spännande, annorlunda och lite tråkig. Hon är en udda fågel den där Laleh, kan i alla fall tyckas vid en första anblick. Fast egentligen kanske inte så udda ändå. Bara väldigt angelägen om att få göra saker på sitt sätt. På rätt sätt.
Man kom henne lite närmare tycker jag, om än inte på samma sätt som tidigare artister, men tillräckligt nära för att kunna sudda ut den där flummiga stämpeln.
Fast musikaliskt blev det ingen höjdare, och det tror jag beror på att hennes musik är så innerlig och speciell att det är svårt att göra någonting annorlunda och bättre av den. E-type har blivit hyllad för sin version av den episka låten Snö, men jag vet inte. Det är helt klart hans mest ambitiösa tolkning hittills, och en av de bättre i lördagens program, men det är svårt att rubba en så mäktig låt som Snö.
Lena Philipsson tolkade superhiten Live tomorrow, och det blev som en dance remix. Ganska bra, men olämpligt på en så fin och djup låt.
Mikael Wiehe har levererat i varenda program, men här körde han fast. Jag hade aldrig hört Han käkar kex, och Wiehe fick mig inte att vilja utforska den ytterligare.
Ledin gjorde däremot en fin lägereldsvisa, igen, av Bjurö klubb. Jag var rädd att han skulle slakta detta underbara verk, men det blev ganska mysigt.
Och så gjorde Eva Dahlgren sin tolkning av Call on me, och det blev så spräckligt och försiktigt att det nästan var jobbigt.
Men Timbuktu var för en gång skull bäst. Han översatte Invicible till Kamouflage, och det blev en skönt svängig slow-soul dänga.
Nu är det bara Wiehes låtar kvar att tolka, och eftersom att jag bara känner till hans låt Kråkan så vet jag inte riktigt vad jag har att vänta mig. Men jag ser fram emot det.
Man kom henne lite närmare tycker jag, om än inte på samma sätt som tidigare artister, men tillräckligt nära för att kunna sudda ut den där flummiga stämpeln.
Fast musikaliskt blev det ingen höjdare, och det tror jag beror på att hennes musik är så innerlig och speciell att det är svårt att göra någonting annorlunda och bättre av den. E-type har blivit hyllad för sin version av den episka låten Snö, men jag vet inte. Det är helt klart hans mest ambitiösa tolkning hittills, och en av de bättre i lördagens program, men det är svårt att rubba en så mäktig låt som Snö.
Lena Philipsson tolkade superhiten Live tomorrow, och det blev som en dance remix. Ganska bra, men olämpligt på en så fin och djup låt.
Mikael Wiehe har levererat i varenda program, men här körde han fast. Jag hade aldrig hört Han käkar kex, och Wiehe fick mig inte att vilja utforska den ytterligare.
Ledin gjorde däremot en fin lägereldsvisa, igen, av Bjurö klubb. Jag var rädd att han skulle slakta detta underbara verk, men det blev ganska mysigt.
Och så gjorde Eva Dahlgren sin tolkning av Call on me, och det blev så spräckligt och försiktigt att det nästan var jobbigt.
Men Timbuktu var för en gång skull bäst. Han översatte Invicible till Kamouflage, och det blev en skönt svängig slow-soul dänga.
Nu är det bara Wiehes låtar kvar att tolka, och eftersom att jag bara känner till hans låt Kråkan så vet jag inte riktigt vad jag har att vänta mig. Men jag ser fram emot det.
Kommentarer
Trackback
