Februari
Det är skönt met mildgrader, skönt att inte behöva frysa om fingrar och tår - men fy fan för det blöta!
Den här perioden, övergången från vinter till vår, är riktigt taskig när man jobbar på dagis, då man får byta kläder på barnen både en och två och tre gånger. Speciellt när man jobbar på ett utedagis.
Det är lerigt och blött och slaskigt - och barnen älskar ju att kladda ner sig. Det är ju verkligen jätteroligt att hoppa upp och ner i halvmeterdjupa vattenpölar, att sätta sig rakt i en vattenfylld grop och gräva med hink och spade, att kana ner för en isig och lerig backe eller sluttnining - och när de har så roligt så är det omöjligt att säga ifrån.
Vad ska man säga? "Ni får leka, men ni får inte bli smutsiga och blöta!". Nej, det är bara att gilla läget och räkna ner dagarna till den torra varma våren.
Gersilla-området, där vi huserar, har annars blivit en riktig enhet nu när Västerskolan har flyttat ut alla sina elever dit efter vattenläckan på skolan. Om Hagaskolan är enhet öster och Västerskolan är enhet väster, då är vi typ enhet norr eller syd nu. Typ.
Det är hundratals skolelever, de är överallt, och sedan våran förskola. Men det är fint. Ulvesund grönskar igen, kan man säga. Tur att kommunen hade den här tomma skolan att använda.
Kul också att få återse gamla juveler som man haft på dagis genom åren. De äldsta barnen, som gick på dagis när jag började 2005, går nu i fyran - och vissa av dem är snudd på väg att växa om mig. Skitungar!
Det är så märkligt det där, nyss var de trotsiga 6-åringar som inte skulle göra si och inte ville göra så. Nu är de...nästan vuxna. Nej, kanske inte, men om man ser till kontrasten mellan nu och då så är det nästan så.
Jag känner mig gammal och undrar vart alla åren tog vägen. 5 år, det låter inte mycket, och känns inte mycket, men i vissa lägen är det en hiskeligt lång tid.
Den här perioden, övergången från vinter till vår, är riktigt taskig när man jobbar på dagis, då man får byta kläder på barnen både en och två och tre gånger. Speciellt när man jobbar på ett utedagis.
Det är lerigt och blött och slaskigt - och barnen älskar ju att kladda ner sig. Det är ju verkligen jätteroligt att hoppa upp och ner i halvmeterdjupa vattenpölar, att sätta sig rakt i en vattenfylld grop och gräva med hink och spade, att kana ner för en isig och lerig backe eller sluttnining - och när de har så roligt så är det omöjligt att säga ifrån.
Vad ska man säga? "Ni får leka, men ni får inte bli smutsiga och blöta!". Nej, det är bara att gilla läget och räkna ner dagarna till den torra varma våren.
Gersilla-området, där vi huserar, har annars blivit en riktig enhet nu när Västerskolan har flyttat ut alla sina elever dit efter vattenläckan på skolan. Om Hagaskolan är enhet öster och Västerskolan är enhet väster, då är vi typ enhet norr eller syd nu. Typ.
Det är hundratals skolelever, de är överallt, och sedan våran förskola. Men det är fint. Ulvesund grönskar igen, kan man säga. Tur att kommunen hade den här tomma skolan att använda.
Kul också att få återse gamla juveler som man haft på dagis genom åren. De äldsta barnen, som gick på dagis när jag började 2005, går nu i fyran - och vissa av dem är snudd på väg att växa om mig. Skitungar!
Det är så märkligt det där, nyss var de trotsiga 6-åringar som inte skulle göra si och inte ville göra så. Nu är de...nästan vuxna. Nej, kanske inte, men om man ser till kontrasten mellan nu och då så är det nästan så.
Jag känner mig gammal och undrar vart alla åren tog vägen. 5 år, det låter inte mycket, och känns inte mycket, men i vissa lägen är det en hiskeligt lång tid.
Kommentarer
Trackback
