Strålande återkomst
Jag var lite orolig inför The Strokes nya matrial, det första på 5 år. De började ju urstarkt med debuten Is this it för 10 år sedan och blev omedelbart ett av mina favoritband. Sedan kom andra skivan, som var bra men inte lika bra, och när tredje skivan kom 2006 så blev jag skeptisk till Strokes. "Varav denna sörja?", tänkte jag besviket.
Så jag var inte alls säker på vad jag hade att förvänta mig när de nu snart släpper sin nya skiva - men första singeln Under cover of darkness är ju synnerligen fint ihopknåpad.
Redan vid den första lyssningen så fick jag känslan av att det kanske är nåt utav det bästa de gjort. Så bra är låten! Jag gillar den som helhet, men älskar i synnerhet refrängen. Den är direkt underbar.
Så jag är lättad. Av allt att dömma så är The Strokes tillbaka - om inte bättre än någonsin så i alla fall så bra som de en gång var.
...och när vi ändå är inne på nya låtar från bra band så kan jag konstastera att Glasvegas följer upp sin fina debut bra med första singeln, Euphoria, take my hand, från nya skivan. Eller, betyget "bra" känns lite fjuttigt. Det är till och med riktigt jävla bra!
Så jag var inte alls säker på vad jag hade att förvänta mig när de nu snart släpper sin nya skiva - men första singeln Under cover of darkness är ju synnerligen fint ihopknåpad.
Redan vid den första lyssningen så fick jag känslan av att det kanske är nåt utav det bästa de gjort. Så bra är låten! Jag gillar den som helhet, men älskar i synnerhet refrängen. Den är direkt underbar.
Så jag är lättad. Av allt att dömma så är The Strokes tillbaka - om inte bättre än någonsin så i alla fall så bra som de en gång var.
...och när vi ändå är inne på nya låtar från bra band så kan jag konstastera att Glasvegas följer upp sin fina debut bra med första singeln, Euphoria, take my hand, från nya skivan. Eller, betyget "bra" känns lite fjuttigt. Det är till och med riktigt jävla bra!
Kommentarer
Trackback
