The road of mistakes
Hade en dröm om en gammal kärlek. Hon som alltid varit där, i närheten, runt hörnet, men alltid bakom någon annan.
Kanske var det sista chansen i den här drömmen, kanske har det aldrig funnits någon.
Allting var ju så otäckt då, det var därför jag slängde halva mitt hjärta till henne och bara gick utan ett ord. Såklart att det inte fungerade så, såklart att det inte skulle vara så länge. Då var det en lättnad att det var över, nu är det ett sorgligt misslyckande.
Och fast jag vet att det var så längesen, på den tiden då kärlek inte var så allvarligt, så tycker jag om att tänka på det som en viktig period i mitt liv. Som att det spelat en betydande roll.
15 år senare sitter jag som en grånad man, en skugga av mitt forna jag, tack och lov, och tänker tillbaka. På allt. Det skulle kunna gå snabbt, men i allt som hänt finns det så mycket runtomkring som ingen ser eller förstår, förutom jag. Varje kärlek i mitt liv skulle kunna vara en bok. Vissa är tunnare, andra tjockare.
Känner en viss frustration och en står ånger över att jag behandlade åren så vårdslöst. Att jag slarvade bort tiden på att vara för full, för rädd, för vilsen, för osäker. Att det tagit så lång tid för mig att komma hit.
Nu, som den grånade man jag är, har jag blivit den jag önskar att jag var då. Jag vill gå tillbaka och hålla mitt vilsna jag i handen och viska några vägledande sanningar. Hur hade det då sett ut idag? Hur hade det då blivit?
Vad hade hänt i det där tältet på den där gräsplätten i den där rondellen? Vad hade hänt på den där sandkullen på den där stranden den där tidiga morgonen den där ljuvliga sommarveckan? Vad hade hänt om jag vågat svara rätt på alla SMS, om jag vågat tolka alla signaler på alla dimmiga efterfester, om jag åkt till det där fiket och tagit det där kaffet med hon den där jag inte vågade falla för?
Om jag hade fått gå tillbaka och ändra på alla misstag, hade jag varit den jag är idag? Hade jag velat vara någon annan idag? Kanske är detta en väg alla måste vandra för komma till den man helst av allt vill vara.
Jag önskar bara att jag inte varit så slarvig med livet. Att det inte skulle behövt ta så här lång tid. Att jag inte brännt alla broar.
Jag kanske sumpade den sista chansen i den här drömmen, men om livet börjar nu, mitt liv, så hoppas jag att det inte är för sent.
Kanske var det sista chansen i den här drömmen, kanske har det aldrig funnits någon.
Allting var ju så otäckt då, det var därför jag slängde halva mitt hjärta till henne och bara gick utan ett ord. Såklart att det inte fungerade så, såklart att det inte skulle vara så länge. Då var det en lättnad att det var över, nu är det ett sorgligt misslyckande.
Och fast jag vet att det var så längesen, på den tiden då kärlek inte var så allvarligt, så tycker jag om att tänka på det som en viktig period i mitt liv. Som att det spelat en betydande roll.
15 år senare sitter jag som en grånad man, en skugga av mitt forna jag, tack och lov, och tänker tillbaka. På allt. Det skulle kunna gå snabbt, men i allt som hänt finns det så mycket runtomkring som ingen ser eller förstår, förutom jag. Varje kärlek i mitt liv skulle kunna vara en bok. Vissa är tunnare, andra tjockare.
Känner en viss frustration och en står ånger över att jag behandlade åren så vårdslöst. Att jag slarvade bort tiden på att vara för full, för rädd, för vilsen, för osäker. Att det tagit så lång tid för mig att komma hit.
Nu, som den grånade man jag är, har jag blivit den jag önskar att jag var då. Jag vill gå tillbaka och hålla mitt vilsna jag i handen och viska några vägledande sanningar. Hur hade det då sett ut idag? Hur hade det då blivit?
Vad hade hänt i det där tältet på den där gräsplätten i den där rondellen? Vad hade hänt på den där sandkullen på den där stranden den där tidiga morgonen den där ljuvliga sommarveckan? Vad hade hänt om jag vågat svara rätt på alla SMS, om jag vågat tolka alla signaler på alla dimmiga efterfester, om jag åkt till det där fiket och tagit det där kaffet med hon den där jag inte vågade falla för?
Om jag hade fått gå tillbaka och ändra på alla misstag, hade jag varit den jag är idag? Hade jag velat vara någon annan idag? Kanske är detta en väg alla måste vandra för komma till den man helst av allt vill vara.
Jag önskar bara att jag inte varit så slarvig med livet. Att det inte skulle behövt ta så här lång tid. Att jag inte brännt alla broar.
Jag kanske sumpade den sista chansen i den här drömmen, men om livet börjar nu, mitt liv, så hoppas jag att det inte är för sent.
Kommentarer
Trackback
