Det bruna årtiondet
Jag är en 70-talare. Jag gillar mycket som har med 70-talet att göra. Kläderna var snygga, frisyrerna var coola, musiken var grym, filmerna var nytänkande. Ja, mycket kring 70-talet känns häftigt.
60-talet var poppigt och blommigt, 80-talet var plastigt och färgglatt - men 70-talet var rockigt och coolt, om man bortsert från discon och de utsvängda jeansen.
En annan grej jag gillar med 70-talet är färgerna. Om man tittar till hushållen så var det mycket brunt, orange och mörkgrönt som gällde, och med tanke på att jag var barn drygt 10-15-20 år efter 70-talet så fanns det ju många hus som var byggda på 70-talet då.
I de flesta, eller många, hem som man vistades i så var det brunt, grönt, orange eller nån annan udda färg, och det tänkte man väl ingenting speciellt om just då. Men idag, när alla hus ska vara inredda i vitt och annat stilrent tjafs så saknar jag dessa orörda 70-talshus. Idag verkar alla hata färgerna från 70-talet, men jag tycker att det var snyggare, faktiskt.
Det har väl att göra med att jag upplevde världen så fantastisk under min barndom.
Och heltäckningsmattorna! Som jag älskde dem. Då var det ingen jävla parkett som gällde, nej, det skulle vara mjukt och skönt under fötterna.
Jag minns att vi hade en vit heltäckningsmattta i Mor och Fars sovrum för många år sedan, och jag tänkte inte på det då men nu inser jag att jag älskade den. Det ska jag ha överallt i mitt hus. Till och med i badrummen.
60-talet var poppigt och blommigt, 80-talet var plastigt och färgglatt - men 70-talet var rockigt och coolt, om man bortsert från discon och de utsvängda jeansen.
En annan grej jag gillar med 70-talet är färgerna. Om man tittar till hushållen så var det mycket brunt, orange och mörkgrönt som gällde, och med tanke på att jag var barn drygt 10-15-20 år efter 70-talet så fanns det ju många hus som var byggda på 70-talet då.
I de flesta, eller många, hem som man vistades i så var det brunt, grönt, orange eller nån annan udda färg, och det tänkte man väl ingenting speciellt om just då. Men idag, när alla hus ska vara inredda i vitt och annat stilrent tjafs så saknar jag dessa orörda 70-talshus. Idag verkar alla hata färgerna från 70-talet, men jag tycker att det var snyggare, faktiskt.
Det har väl att göra med att jag upplevde världen så fantastisk under min barndom.
Och heltäckningsmattorna! Som jag älskde dem. Då var det ingen jävla parkett som gällde, nej, det skulle vara mjukt och skönt under fötterna.
Jag minns att vi hade en vit heltäckningsmattta i Mor och Fars sovrum för många år sedan, och jag tänkte inte på det då men nu inser jag att jag älskade den. Det ska jag ha överallt i mitt hus. Till och med i badrummen.
Kommentarer
Trackback
