Jag ska nog lyckas

Jag fick igång min gamla mobiltelefon idag, och i och med det fastnade jag i det förflutna. I mobilen fanns alla gamla meddelanden, de äldsta så gamla som 3 år, och efter att ha läst ett par så började jag gå igenom dem allihop, typ.
     Det blev nästan en smått nostalgisk resa. Man kan tycka att 3 år inte är så lång tid, men börjar man tänka på 2008 så känns det väldigt länge sedan.
     En del SMS fick mig att skratta, en del att höja på ögonbrynen, en del fick mig att minnas och en del fick mig att börja fundera. Ett gammalt SMS kan ta en tillbaka till en specifik händelse, en plats, en situation, en känsla. Sånt man inte glömt men som man ïnte ägnat en tanke åt på väldigt länge.
     Till exempel en flicka för 3 år sedan. Det var, så här i efterhand, egentligen ingenting, och det blev heller ingenting av det. Men just där och då var det ganska starkt och mycket känslor inblandade. Att nu gå tillbaka till det och se hur det såg ut i SMS-dialogerna, det är rätt så kul och intressant.
     Eller vänner man hade mer kontakt med för ett par år sedan, men som nu mer eller mindre har försvunnit in i allmänheten. Vissa saknar man, vissa har ingen betydelse och vissa minns man knappt.
     Allt detta, denna walk through memory lane, på grund av en gammal mobiltelefon och dess gamla meddelanden.