Min nya idol
Det är ingen slump att jag drömmer om Plura just nu. Jag har kommit att bli stormförtjust i karln.
För tillfället plöjer jag igenom Mauro & Pluras kök. Jag såg ett par avsnitt när det gick på TV8 förra året, sedan glömde jag bort det, men nu när TV3 repriserar serien så ser jag varenda avsnitt. Det är ett alldeles förträffligt program i all sin enkelhet. Jag älskar det, inte lika mycket för matens skull som för de intressanta samtalen och gästerna. I vilket annat program kan man se mediaskygge Lasse Winnerbäck stå och hacka lök? Eller höra Håkan Hellström och Lena Philipsson argumentera om vem det är mest synd om, i strävan efter att få den sista ostbiten på bordet?
Men det som gör programmet är ju Mauro Scocco och Plura. Mauro med sin torra och bittra humor, och Plura som röker och lagar mat utan tröja. Det är en underbar kombination. Mauro brukar alltid börja piggt de första 5 minuterna då han förbereder nån rätt, men sedan brukar han tröttna för att mest stå bredvid och leverera sköna kommentarer. Och Plura är Plura.
Förut tyckte jag bara om honom som artist, med hans Eldkvarn, men det var för att jag inte visste vem figuren Plura var. Nu, efter Så mycket bättre och framför allt Mauro & Pluras kök, så har man kommit honom närmare som person, och därav älskar jag Plura.
Han är inte perfekt, han har gjort en del dumt, men han står alltid rakryggad för sina handlingar. Han har ett okomplicerat förhållande till alkohol, på gott och ont, och han räds inte att säga vad han tycker. Samtidigt verkar han vara helmysig och väldigt rolig - plus att han verkar veta så mycket, eller i alla fall ha intressanta teorier om det mesta.
Plura är en sådan person som jag skulle kunna tänka mig att sitta ner med och bara snacka och dricka en hel kväll och en hel natt. Det är inte många personer jag skulle kunna göra det med. Lagledare Körberg var det, Ruutu är det, kanske Botmannen och möjligtvis poeten och författaren Bob Hansson.
Just därför har jag blivit så förtjust i Plura.
För tillfället plöjer jag igenom Mauro & Pluras kök. Jag såg ett par avsnitt när det gick på TV8 förra året, sedan glömde jag bort det, men nu när TV3 repriserar serien så ser jag varenda avsnitt. Det är ett alldeles förträffligt program i all sin enkelhet. Jag älskar det, inte lika mycket för matens skull som för de intressanta samtalen och gästerna. I vilket annat program kan man se mediaskygge Lasse Winnerbäck stå och hacka lök? Eller höra Håkan Hellström och Lena Philipsson argumentera om vem det är mest synd om, i strävan efter att få den sista ostbiten på bordet?
Men det som gör programmet är ju Mauro Scocco och Plura. Mauro med sin torra och bittra humor, och Plura som röker och lagar mat utan tröja. Det är en underbar kombination. Mauro brukar alltid börja piggt de första 5 minuterna då han förbereder nån rätt, men sedan brukar han tröttna för att mest stå bredvid och leverera sköna kommentarer. Och Plura är Plura.
Förut tyckte jag bara om honom som artist, med hans Eldkvarn, men det var för att jag inte visste vem figuren Plura var. Nu, efter Så mycket bättre och framför allt Mauro & Pluras kök, så har man kommit honom närmare som person, och därav älskar jag Plura.
Han är inte perfekt, han har gjort en del dumt, men han står alltid rakryggad för sina handlingar. Han har ett okomplicerat förhållande till alkohol, på gott och ont, och han räds inte att säga vad han tycker. Samtidigt verkar han vara helmysig och väldigt rolig - plus att han verkar veta så mycket, eller i alla fall ha intressanta teorier om det mesta.
Plura är en sådan person som jag skulle kunna tänka mig att sitta ner med och bara snacka och dricka en hel kväll och en hel natt. Det är inte många personer jag skulle kunna göra det med. Lagledare Körberg var det, Ruutu är det, kanske Botmannen och möjligtvis poeten och författaren Bob Hansson.
Just därför har jag blivit så förtjust i Plura.
Kommentarer
Trackback
