Skolgården försvinner aldrig

Har blivit för gammal för allt som inte spelar någon roll. Fortfarande för ung för att hålla fast vid min kontroll
     Vet inte vart jag har dig. Vet inte om du har mig.
     Man kan säga att jag träffat en tjej, men hon vet inte om att hon träffat mig.
     Alla gånger jag har gjort bort mig inför dig har jag varit någon annan, någon bättre, någon jag trodde du skulle tycka om. Fast kanske du såg igenom alla roller jag spelade och såg mig där bakom?
     Den som sa att kärleken är enkel har aldrig blivit ifrånsprungen och lämnad ensam med ett bultande tonårshjärta. Den har aldrig flytt från dansgolvet när sista låten börjar, i hopp om att hinna undan all skamm och smärta.
     Den har aldrig sett solen försvinna ner bakom trädtopparna, för den som är lycklig och kär behöver aldrig sitta ensam kvar. Behöver aldrig vara den sista att lämna en bar.
     Men jag känner mig i trygg i din närvaro nu, för jag ser att du är lika klumpig, ful och tafflig i ditt sätt att försöka närma dig mig. Och om det är meningen så kan ingen av oss hejda sig.
     Och någonstans tycker jag om att det vi gör med varandra inte alltid är så vackert och lätt. Det får kanske inte vara för perfekt, för då ser man inte alla ljusglimtarna i det som känns rätt.
     Har blivit för gammal för att bara ha kul, har blivit för gammal för att snurra runt i samma hjul. Om jag bara har dig innanför min dörr, så spelar det ingen roll att alla vännerna säger "Jonatan, du var roligare förr".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0