Våra vilda år
Och på tal om mina Jippi jäh!-skivor så kom jag att tänka på det här med förfester.
Det känns som att den genren har gått mig och mina vänner förlorad. Visst kan vi fortfarande om vi vill, men det blir nog aldrig lika bra igen som det en gång var.
Mellan åren 2005-2008 var förfester någonting som vi, Riddarna, behärskade till fullo. I alla fall när vi var själva, när det bara var vi som festade.
I början räckte det med musiken. Då såg det ungefär ut så här: vi började dricka direkt, runt 6 på kvällen, och vi blev snabbt ganska rusiga. Sedan drog jag fram en ny Jippi jäh!-skiva, och så plöjde vi igenom den, låt för låt, och dansade och sjöng och skrek. Oj vad vi dansade och sjöng, och inte sällan urartade det med att någon (inte sällan jag) kastade av sig kläderna och började springa runt naken. Herregud så vi bar oss åt, men kul hade vi, innan det var dags att åka in till Eskilstuna eller Köping eller Arboga, vilket oftast innehöll ett stopp efter vägen för att "kasta upp"
Men så gick det ju inte att hålla på för alltid, man tröttnade ju på det efter ett par år - och då övergick vi mer och mer till att börja köra så kallade drick-lekar. Vi körde oftast med en kortlek, där vi varvade mellan diverse olika lekar, för att snabbt, enkelt och lustfyllt bli kanoners. Den taktiken lyckades vi så gott som alltid med, och vi hade roltigt på förfesterna.
Efter några år tog dock fantasin slut. Vi hade gjort allting så många gånger redan att det mest blev en upprepning. Vad pratar vi om nu, det måste vara mellan åren 2009 och, ja, fram till nu egentligen?
Jag säger inte att vi haft tråkigt på förfesterna sedan 2008, jag menar bara att det inte är lika "roligt", eller galet, som det var då. Back in the golden days. Men det är väl kanske naturligt, i och med att man blir äldre. Man har kanske inte orken eller lusten att dra av sig brallorna och spela clown längre.
För mig personligen spelar det ingen roll. Jag välkomnar att det blivit lugnare, och jag sitter hellre och snackar lite skit än hoppar och dansar som en dåre. Visst händer det fortfarande att vi drar fram kortleken och dricker varandra under borden, och visst händer det att vi fångas upp av en låt som får oss att både hoppa och dansa och skråla. Men inte på samma sätt, och inte med samma tydliga mål som då att bli så galna som möjligt.
Jippi jäh!, ja. Jag håller på att föra över de bästa låtarna till Spotify, plus att jag adderat med en massa andra, nya som gamla, partylåtar - och det för att vi fortfarande ska kunna ha det lika skönt och roligt som vi alltid haft.
Men så där förfest-galet som det var förr, det varken är det eller behöver vara det längre. Jag gillar det som det är nu och minns de där åren med ett skratt.
Det känns som att den genren har gått mig och mina vänner förlorad. Visst kan vi fortfarande om vi vill, men det blir nog aldrig lika bra igen som det en gång var.
Mellan åren 2005-2008 var förfester någonting som vi, Riddarna, behärskade till fullo. I alla fall när vi var själva, när det bara var vi som festade.
I början räckte det med musiken. Då såg det ungefär ut så här: vi började dricka direkt, runt 6 på kvällen, och vi blev snabbt ganska rusiga. Sedan drog jag fram en ny Jippi jäh!-skiva, och så plöjde vi igenom den, låt för låt, och dansade och sjöng och skrek. Oj vad vi dansade och sjöng, och inte sällan urartade det med att någon (inte sällan jag) kastade av sig kläderna och började springa runt naken. Herregud så vi bar oss åt, men kul hade vi, innan det var dags att åka in till Eskilstuna eller Köping eller Arboga, vilket oftast innehöll ett stopp efter vägen för att "kasta upp"
Men så gick det ju inte att hålla på för alltid, man tröttnade ju på det efter ett par år - och då övergick vi mer och mer till att börja köra så kallade drick-lekar. Vi körde oftast med en kortlek, där vi varvade mellan diverse olika lekar, för att snabbt, enkelt och lustfyllt bli kanoners. Den taktiken lyckades vi så gott som alltid med, och vi hade roltigt på förfesterna.
Efter några år tog dock fantasin slut. Vi hade gjort allting så många gånger redan att det mest blev en upprepning. Vad pratar vi om nu, det måste vara mellan åren 2009 och, ja, fram till nu egentligen?
Jag säger inte att vi haft tråkigt på förfesterna sedan 2008, jag menar bara att det inte är lika "roligt", eller galet, som det var då. Back in the golden days. Men det är väl kanske naturligt, i och med att man blir äldre. Man har kanske inte orken eller lusten att dra av sig brallorna och spela clown längre.
För mig personligen spelar det ingen roll. Jag välkomnar att det blivit lugnare, och jag sitter hellre och snackar lite skit än hoppar och dansar som en dåre. Visst händer det fortfarande att vi drar fram kortleken och dricker varandra under borden, och visst händer det att vi fångas upp av en låt som får oss att både hoppa och dansa och skråla. Men inte på samma sätt, och inte med samma tydliga mål som då att bli så galna som möjligt.
Jippi jäh!, ja. Jag håller på att föra över de bästa låtarna till Spotify, plus att jag adderat med en massa andra, nya som gamla, partylåtar - och det för att vi fortfarande ska kunna ha det lika skönt och roligt som vi alltid haft.
Men så där förfest-galet som det var förr, det varken är det eller behöver vara det längre. Jag gillar det som det är nu och minns de där åren med ett skratt.
Kommentarer
Trackback
